Finländska isbrytaren Nordica får ett av Arctias största internationella uppdrag på senare år. Under hösten ska den 116 meter långa multifunktionsisbrytaren arbeta för Kanadas kustbevakning i arktiska vatten, där behovet av fartyg, övervakning och isbrytarkapacitet växer betydligt snabbare än den kanadensiska flottan kan förnyas.
Arctia uppger endast att en av bolagets multifunktionsisbrytare har chartrats ut. Kanadas kustbevakning och den lokala samarbetspartnern namnger däremot fartyget: det är Nordica, byggt 1994 och klassat i den krävande isklassen Polar Class 3.
Det kanadensiska kontraktet är värt exakt 24.999.999,99 kanadensiska dollar och löper från den 30 juli till den 30 november. Beställningen omfattar en fullt bemannad isbrytare för den arktiska operationssäsongen 2026. Kontraktet har tilldelats Qikiqtaaluk Horizon Arctic Services, QHAS, som i sin tur samarbetar med Arctia och det kanadensiska ingenjörsföretaget Horizon Naval Engineering.
Hur mycket av kontraktsvärdet som tillfaller Arctia framgår inte. Den finländska operatören beskriver sitt eget avtal som inledningsvis ettårigt och försett med optioner, vilket öppnar för fortsättning även efter årets uppdrag. Samtidigt omfattar kustbevakningens offentliggjorda beställning bara fyra månader. Avtalskedjan mellan Kanada, QHAS, Horizon Naval Engineering och Arctia redovisas inte närmare.
Nordica ska användas för isbrytning, fartygsassistans, ishantering och andra civila uppgifter. Kanadas kustbevakning nämner även försörjning av arktiska samhällen, sjöräddning och insatser vid miljöolyckor.
Tidpunkten är ingen tillfällighet. Kanada har slagit fast att nio egna isbrytare ska arbeta i Arktis mellan juni och november i år, men konstaterar samtidigt att mer kapacitet behövs. Den ursprungliga upphandlingen motiverades av ett brådskande operativt behov under säsongen 2026. Kustbevakningens arktiska insats omfattar bland annat isbrytning, sjöräddning, forskning, underhåll av navigationshjälpmedel och leveranser till avlägsna samhällen.
Bakom den akuta beställningen finns en större kanadensisk kapacitetsfråga. Landets åldrande isbrytarflotta är hårt belastad samtidigt som sjöfarten, råvaruintressena och den säkerhetspolitiska uppmärksamheten i Arktis ökar. Två nya stora polarisbrytare är under byggnad, men väntas inte levereras förrän i början av 2030-talet. En av dem, Polar Max, byggs delvis vid Helsinki Shipyard innan sektionerna förs till Kanada för slutmontering.
Nordica blir därmed en omedelbar lösning på ett behov som Kanadas egen varvsindustri behöver flera år för att möta. Affären visar också hur den finländska isbrytarkompetensen kan säljas i flera led: som fartyg, operativ tjänst och varvskunnande.
Den lokala förankringen är central. QHAS ägs genom ett samarbete där Qikiqtaaluk Corporation, utvecklingsbolaget för inuiterna i Qikiqtani-regionen, ingår. För Kanada ger upplägget både utländsk specialkapacitet och inuitiskt deltagande i verksamheten. För Arctia är den lokala partnern en väg in på en marknad där relationer, regional kunskap och urfolksinflytande väger tungt.
Uppdraget rör sig samtidigt nära en känslig gräns. Kanadas kustbevakning flyttades 2025 till försvarsförvaltningen och har därefter fått ett utvidgat säkerhetsuppdrag med rätt att samla in och dela information om verksamheten i landets farvatten. Kanada investerar nu 816 miljoner kanadensiska dollar i stärkt maritim säkerhet och en större närvaro i norr. Kustbevakningen är fortfarande en civil organisation, men kopplingen mellan sjösäkerhet, suveränitet och nationell säkerhet har blivit tydligare.
Arctia drar därför en tydlig linje: bolaget ska stöda kustbevakningens civila verksamhet och inte delta i myndighets- eller försvarsuppgifter.
Nordica är byggd för arbete långt bortom traditionell isbrytning. Fartyget har 15 megawatt framdrivningseffekt, dynamisk positionering och ett pollaredrag på 230 ton. Besättningen uppges normalt bestå av 21 personer. Enligt Arctias fartygsdata är hon 26 meter bred och har en marschfart på upp till 16 knop.
Arctia försäkrar att Kanadaresan inte påverkar Finlands vintertrafik. Uppdraget genomförs under hösten och Nordica ska återvända till Östersjön före isbrytarsäsongen, något som inte saknar betydelse.
Det är den balans som hela affären bygger på: att sälja finländsk isbrytarkapacitet internationellt när Östersjön ännu är öppen, utan att äventyra den nationella beredskapen när vintern kommer. Lyckas den första säsongen kan Nordicas resa bli början på ett längre finländskt engagemang i Kanada och på en återkommande exportmarknad mellan två isvintrar.
