Från Tyskland till Åland i privat jetplan för att äta sik från Geta, Helmut Ponath är storredaren som funnit paradiset vid Norrhavet.
Siken är en sällsam, silverglittrande fisk som tack vare miljöanpassning och hybridisering finns i närmare hundratalet underarter. Den trivs i bräckt vatten och är lekstinn och god på senhösten. Och har man bara tillgång till ett privat jetplan är den förmodligen väl värd att ta en helgtur till Åland för.
Åtminstone anser tyske storredaren Helmut Ponath det. I slutet av november förra året bjöd han och hustrun Sylvia med sig arbetspartnern Heinrich Schöller från Colombia Ship management och fyra affärsbekanta på en snabb weekendresa till sitt älskade Geta för att äta kokt sik enligt Grändals-Johannes recept, "the old fishermans recipe", som han själv kallar det. Siken fiskades och tillreddes av Per-Olof "Peo" Björke på Johannesskär.
– Annars kommer jag helst på våren. Men siken är bäst nu, säger Ponath.
Finns det någon annan maträtt du reser så långt för att få äta?
– Jag reser mycket och uppskattar koreansk, såväl som kinesisk och europeisk mat. Men siken på Åland tillagad såhär är mycket speciell.
Han lutar armbågarna mot det massiva köksbordet. Stugan är nyrenoverad, nymöblerad och tillbyggd för att rymma familj, affärsbekanta och vänner som också behöver ta del av lugnet Ponath själv har funnit här vid randen av Norrhavet.
Det var kärlek vid första ögonkastet då han först kom till Johannesskär 1994. Egentligen var den första vistelsen ett misstag. Wärtsilä Marin hade lovat arrangera en liten Finlandssemester åt Ponath plus hustru men misslyckades med att uppbringa någon respektabel stuga på finska fastlandet. "Är det okej med Åland?", frågade man.
Jodå. Mer än okej faktiskt. Helmut Ponath är numera ägare till hälften av det aktiebolag som äger Johannesskär och njuter i stugan minst två längre perioder per år. Faktum är att han var den som räddade familjen Björke från att tvingas ge upp turismsatsningen på Getaön och Johannesskär.
– Ja, så var det väl, erkänner han.
– Det här är paradiset, därför är jag kvar. Naturen och lugnet som finns här … det är fantastiskt som affärsman att få ladda batterierna på det här sättet.
Skapat sin egen framgång
Helmut Ponath föddes i Schwartbuck, en liten by nära Kiel i norra Tyskland. Hans far var lärare och själv föddes han som nummer fyra av fem bröder. Efter grundskolan utbildade han sig till motorbyggare och senare till mekanisk ingenjör. Efter 18 år i varvsmiljö bytte Ponath till rederibranschen och 1986 klev han in i det då knappt aktiva Niederelbe Schiffahrtsgesellschaft mbH & Co (Reederei NSB).
– Min idé var att vi behövde fyra fartyg för att nå nollresultat. När vi hade åtta tyckte jag att nu hade det nog gått väldigt bra, berättar Ponath.
24 år senare har NSB 118 fartyg, cirka 4.000 anställda och har under de kommande 5-10 åren planer på ytterligare ett trettiotal nybyggen. Helmut Ponath är vd och styrelseordförande.
Hur förklarar du den enorma expansionen?
– Det handlar om att ha rätt människor omkring sig och rätt kontakter. Vi fick helt enkelt förfrågningar och var tvungna att säga ja. Säger man nej i businessammanhang får man aldrig chansen igen, så det var bara att bygga.
Reederei NSB:s grundidé är att inte köra fartyg på egna linjer. Istället hyrs fartyg och personal ut till den som behöver på långtidskontrakt. När ett kontrakt är skrivet bygger och rekryterar man. Rederiets största fartyg kan ta 11.000 containers och är 365 meter långt. Men normalfartygen i flottan har en kapacitet på 5.000-6.000 containers.
– För oss är det tillräckligt stort. Eftersom vi chartrar ut fartygen behöver de klara av de flesta av världens hamnar.
Alla NSB:s kommande nybyggen körs på naturgas (LNG – Liquefied natural gas).
– Som det ser ut just nu är det framtiden. Men vem vet, en dag kanske det inte finns naturgas heller längre. Då kan inte jag sia om vad fartygen ska köras på, säger Ponath.
Anställt fler
Finanskrisen har självklart slagit även mot Reederei NSB.
– Om världsekonomin kollapsar drabbar det shippingbranschen hårt. Slutar folk att konsumera finns ingen last. Å andra sidan kan det bli så att när handeln mellan Kina och Europa går dåligt så går det bra mellan Kina och Sydamerika. Och då hyr vi ut våra fartyg dit istället. Men det vänder. Vi har haft vår lägsta punkt. Från mars 2010 har vi ökat igen.
NSB har långa kontrakt på sina stora fartyg och de små har man kunnat lägga upp för att stävja krisen. Men från april 2011 ska alla fartyg vara i trafik igen.
Tycker du att ni har klarat er bra?
– Vi lever ännu, då har vi klarat oss bra. Det vi har gjort under krisen är att vi har anställt fler.
Fler? Varför?
– Det är enkelt. När krisen är ett faktum blir många företag oroliga och gör sig av med folk. Då fångar vi upp dem. Då marknaden är på topp får man inte tag på den allra bästa personalen men det kan man få under kristider.
Generellt sett, finns det behov av allt tonnage i världen i dag?
– Nästa år tror jag att det blir balans även globalt. Och så länge jordens befolkning ökar så ökar lasterna.
Kan du nämna några rederier som du tycker har klarat krisen bra?
– MSC – Mediterranean Ship Company är ett bra exempel. Maersk har också klarat sig bra, de har tillräckligt med pengar och makt att klara kriser.
Brist på sjöbefäl
För sex år sedan skrev Ålandstidningen om hur Reederei NSB presenterade sig för studenterna på sjöfartsprogrammet på Ålands högskola. Syftet var att ragga sjöbefäl, en bristvara på marknaden då såväl som nu.
Hur gick rekryteringarna?
– Vi hoppades nog få mer folk. Men samarbetet fortsätter.
Vad tycker du om ålänningarna?
– Jag känner några. Ni är speciella. Ibland på bra sätt, ibland på dåliga. Se bara på reglerna för markförvärv. Åland tillhör Finland och vi tyskar finns tillsammans med Finland i EU Ändå är det närapå omöjligt, även för finländare, att köpa mark här.
Han skakar lite på huvudet.
Hemma i Buxtehude har NSB och Ponath startat en egen sjöbefälsutbildning på NSB Academy – ett högteknologiskt utbildningscentrum för fortbildning av sjöbefäl för att förbereda dem för arbete inom rederiet.
– Personalen utbildas under ett år och arbetar vid sidan av befintliga befäl. Först därefter börjar de jobba på riktigt, förklarar Ponath.
En annan ny gren för NSB är turismen. När kontoret i Buxtehude blev för litet byggde man hotell av hela rasket.
– Mitt gamla kontor är två hotellrum nu, småler Ponath.
Även ombord på fraktfartygen utvecklas viss turism. Maximalt tolv passagerare får plats ombord på NSB:s fartyg.
– Och det är full kryssningsstandard med captains dinner varje kväll, förklarar Ponath.
– Det är ett mycket exklusivt sätt att göra spännande resor. Väldigt privat och vilsamt.
Planerar pension
Vid 70, alltså om tre år, planerar Ponath att gå i någon form av pension, även om han fortsätter som styrelseordförande. Men arvet är säkrat, äldsta sonen Tim tar över om tre år och en yngre generation släktingar har tagit avstamp i Getamyllan.
– Geta ist gut für kinder machen, konstaterar Helmut Ponath leende.
För till ljudet av Norrhavets vågskvalp har både hans brorson och hans son säkrat familjens fortlevnad.
Själv tänker han ägna pensionsåren åt att vara chef över frukostrelationerna.
– Jag har tänkt försöka träffa våra klienter på regelbunden basis och ta en kaffe helt enkelt. Det är ett bra sätt att hålla koll.
