Nu är det nog, meddelar kvinnor som arbetar inom sjöfarten. I dag publicerar uppropet #lättaankar berättelser från en värld där övergrepp inte är ovanliga. Initiativet kommer från Sverige men i uppropet finns såväl finländska som åländska kvinnor som på olika sätt utsatts för kränkningar.
Sjöfartens eget metoo-upprop har samlat 1.150 kvinnliga sjömän och kvinnliga sjöbefälsstuderande. I en sluten grupp under #lättaankar har kvinnorna delat med sig av sina erfarenheter, stöttat varandra och vågat berätta om händelser som de kanske tidigare inte delat med någon. Nu offentliggörs ett urval av dessa berättelser med syfte att bryta den tystnad som så länge varit norm. Berättelserna visar på en grym, strukturell orättvisa och vi kräver en förändring. #metoo
Svensk sjöfart står för kvalitet, tillförlitlighet och säkerhet. Vår sjöfart har en avgörande betydelse för Sveriges infrastruktur, konkurrenskraft och turistnäring. För att utvecklas som näring är det nödvändigt att säkerställa hållbara arbetsplatser i en hållbar sjöfart. Sexuella trakasserier och kränkande särbehandling av kvinnor är helt oacceptabelt och har ingen plats i en modern sjöfart.
Att arbeta till sjöss innebär att fartyget utgör både arbetsmiljö och boendemiljö. Ombordanställda jobbar ofta långa pass hemifrån, ibland i flera månader i sträck. Det innebär att den som är utsatt har liten eller ingen möjlighet att söka socialt och emotionellt stöd från vänner och familj. Det finns heller ingenstans att dra sig undan om inte ens den egna hytten är fredad. Flera vittnesmål beskriver oinbjudna besök nattetid. Ibland av överordnade som har använt huvudnyckel för att ta sig in till kvinnan. Ibland där besöket slutat i våldtäkt. Vittnesmålen beskriver kollegor som klämt på brösten, pressat sitt stånd emot dem och tvingat sig till kyssar.
Jag var 17 år när en arbetsledare kom in i min hytt och la sig i min koj. En 17-årig elev som fick hantera en full, vuxen tvåbarnsfarsa, som ’bara ville ta lite, vittnar en person.
Alltför många exempel beskriver hur män i maktposition utnyttjar sin ställning utan några konsekvenser. Precis som i övriga arbetslivet är det unga kvinnor i beroendeställning som är mest utsatta för sexuella trakasserier. Värst drabbade är unga kvinnor som är nya i yrket eller med osäkra anställningsvillkor, som till exempel sommarvikarier eller studenter på praktik. Men även kvinnor som arbetar i seniora befattningar vittnar om kränkningar som då ofta övergått till andra typer av särbehandling, förminskande och ifrågasättande av kompetens.
Få av de utsatta har mod och kraft att anmäla. De som försökt blir inte alltid lyssnade på:
Jag hade mitt första möte med rederiets personalchef. Jag berättade vad som hänt. Han bara tittade på mig, skrattade och sa att han inte tror på mig. Sen var mötet slut.
Sjöfartshögskolorna lider av sviktande söktryck. Allt färre vill bli sjöbefäl. Det väcker frågan om hur många kvinnor som lämnat sjöfarten efter att ha utsatts för sexuella trakasserier eller annan kränkande behandling? Vad sänder det för signaler om yrket och om branschen?
Vi kräver att arbetsgivare, universitet och skolor visar handlingskraft så att trakasserier och förminskandet av kvinnliga sjömän upphör. Det vinner alla på.
Här finns en video med vittnesmål från kvinnor i sjöfarten, för fri publicering.
