Åländske riksdagsledamoten Mats Löfström konstaterar att närmare 85 procent av den finländska utrikeshandeln går på köl. Att den finländska och åländska sjöfarten är viktig för (transporten av) den finländska exporten är ingen nyhet. Men produkter för att möjliggöra sjöfart är också en mycket betydelsefull exportvara för Finland.
I juni månad noterades årets hittills högsta siffra för Finlands sammantagna export. Anledningen till det var leverensen av det 295 meter långa kryssningsfartyget Mein Schiff 5 från Åbovarvet. Varvet har fått en renässans under de nya ägarna Meyer (som också äger Meyer Werft i Tyskland).
Varvets orderbok sträcker sig nu till år 2020. För tillfället byggs Mein Schiff 6 och Tallinks Megastar. Efter det börjar man med två fartyg åt Carnival samt med Mein Schiff 7 och Mein Schiff 8 åt tyska Tui.
Det är oerhört viktigt för Finland i allmänhet och Åboregionen i synnerhet att varvet fått en ägare med framtidsplaner och vilja att investera. För bara några år sedan var hela varvet nedläggningshotat när orderboken sinade och varvet kördes ner av dåvarande ägarna STX. Viking Lines beställning av Viking Grace räddade i praktiken varvet från nedläggning. För bygget av Viking Grace gav finska staten ett miljöstöd då fartyget skulle använda ny modern miljöteknik. Men stödet var i praktiken inte åt Viking Line, utan till varvet. För utan stödet och utan Viking Line hade varvet varit nedlagt idag.
Det är lätt att nu se allt med facit på hand. Men varvets räddning var aldrig självklar. Då man nu kan se varvets orderbok och nya ägare är det dock enkelt att se att insatsen var den rätta och att olyckskorparna motbevisades. Insatsen har mångdubbelt betalat sig tillbaka. Den räddade tusentals arbetsplatser på varvet och dess underleverantörer. Dessutom skapar projekten know-how som gör finländsk varvsindustri till världsledande.
I Åbovarvet finns återigen framtidstro. Varvet har i år beställt en ny 1.200 tons kran av (finländska) Konecranes för leverans om två år och man investerar 17 miljoner euro i en fabrik i Pikis som tillverkar hytter. På det viset fortsätter Finland vara ett viktigt land för byggande av kryssningsfartyg. Från politiskt håll är det viktigt att vi inte vilar oss på lagrarna utan fortsätter den aktiva dialogen med varvet och övriga i näringen för att se till att förutsättningarna och konkurrenskraften bibehålls.
Det är inte bara i Åbo som det finns framtidstro. I midsommartider kom två viktiga nyheter för Raumo. Danska rederiet Mols-linien beställer ett nytt 158 meter långt fartyg från Raumovarvet för sin Bornholmstrafik. Värdet på ordern är 68 miljoner euro och betyder över 1.000 årsverken för varvet. Dagen innan hade brittiska Rolls-Royce i sin tur meddelat att de investerar 57 miljoner euro i sin anläggning för Azimuth-trustrar i samma stad. Ett annat företag i samma bransch som också gjort stora investeringar är ABB som tillverkar sina Azipod propulsionssystem i Nordsjö, Helsingfors under åländsk ledning (något tidningen Åländsk sjöfart tidigare skrivit om på nyhetsplats). Det här är mycket glädjande investeringar.
Det går inte att skriva om den här branschen på våra breddgrader utan att nämna Wärtsilä. Även om Wärtsilä nuförtiden är ett globalt företag med produktion på många platser i världen sker fortsättningsvis en omfattande tillverkning, försäljning och produktutveckling av fartygsmotorer i Vasa, där företaget investerat och fortsätter investera betydande pengar. Flera segment i sjöfarten har det tufft. Trots det finns det ändå flera starka ljusglimtar för branschen i Finland. Det är glädjande och gör att sjöfarten är med och visar vägen för en ökad finländsk export.
Mats Löfström
Varvsindustri är ett jättepussel
Åländske riksdagsledamoten Mats Löfström skriver insiktsfullt om behovet av finländsk varvsindustri och hur viktigt det är att ständigt ligga på topp. Jag besökte Meyer Werft under våren och blev rätt självklart imponerad över vilken industri det handlar om. Ett fartyg som Mein Schiff 5 består av över etthundra miljoner olika delar. Den är försedd med rulltrappa, nio restauranger, pool och en amfiteater som för Meyer Werft till en av världens främsta scenkonstruktörer.
För att göra allt klart krävs 1.200 byggare som går i skift för att allt ska bli klart. Inget får gå snett. I de stora köken finns till exempel inte en skarp kant eftersom sådana är fettfällor. Allt ska vara rationellt, genomtänkt och lättjobbat. Annars kostar det pengar.
Kryssningstrafiken i världen hör till de branscher som ständigt växer och marknaderna blir större. Passagerarna vill ha omväxling och nöje, något som kommer på köpet när fartygen drar från hamn till hamn.
Åländska entreprenörer som till exempel Ecomar och Alandia Engineering är viktiga spelare i dessa jättebyggen, de har nischat in sig på högklassiga eltekniska lösningar och kan sådant bättre än många andra.
Kryssningsindustrin är därmed en viktig del av den framtid som Åland och alla andra behöver.
Jörgen Pettersson
Publisher, Ålands Sjöfart
