Hon tvekade rätt länge kring att söka sin framtid inom sjöfarten. Men brodern Peter övertalade Satu af Ursin som gick till sjökapten och blev den svenska handelsflottans allra första kvinnliga befälhavare. Den 9 maj på Sjöfartens dag fick Satu af Ursin tillsammans med sin broder Peter Rederierna i Finlands förtjänsttecken i guld.
– Jag blev glatt överraskad. Det känns fint att få uppskattning för sitt arbete, säger hon från Ålands hav där hon befinner sig då Ålands Sjöfart ringer upp.
Satu af Ursin jobbar som befälhavare ombord på Polaris VG med en besättning på nio personer och just nu två elever. Att Satu skulle bli befälhavare var rätt otippat från början, men ändå inte.
– Jag har alltid tyckt om båtar och skärgårdsliv och jobbade som tonåring bland annat på butiksbåten ”Popshop” som gick i Esbo och Kyrkslätt skärgård, säger hon.
Startsträckan blev ändå lite längre än för brodern Peter. Satu gick gymnasiet och handelsinstitut innan hon försiktigt antydde att hon ville bli telegrafist.
– Men då sade brorsan ”nej, vad håller du på med? Det är ett utdöende yrke och du vill ju egentligen bli styrman och kapten” och så blev det.
Satu af Ursin läste sedan in styrmansexamen i Stockholm för att fullfölja till sjökapten i Kalmar.
– Det fanns ju inte så många kvinnliga förebilder till sjöss på den tiden, säger Satu som sedan skulle bli just en sådan – förebild.
Efter sin styrmansexamen satsade hon tillsammans med brodern och två andra på ett litet torrlastfartyg M/S Safir som gick både i Europa- och Oceanfart.
– Det var hårda tider för sjöfarten då med mycket jobb och liten vinst. På Safir var jag ute fjorton månader i sträck som styrman, utan att gå på ledighet.
År 1995 blev Satu af Ursin Sveriges första kvinnliga befälhavare i handelsflottan ombord på M/S Nord Transporter som gick för Nordship-poolen.
– Inte kändes det så väldigt annorlunda, jag har kanske haft tur men jag har aldrig haft några som helst problem med att jobba ombord i en mestadels manlig värld.
Jobbet som sådant blev också en skarp test av sjömanskap och ”riktig” navigation.
– På Nord Transporter behövde jag inte anlita lots till svenska hamnar vilket kändes lite nervöst i början att köra omkring i Stockholms skärgård och i Mälaren. Men det gick alltid hur bra som helst, helt utan elektroniskt sjökort och utan dagljusradar. Vid styrplatsen hade jag ett sjökort och ett suddgummi som jag eller min utkik flyttade framåt allt eftersom vi passerade kobbar och skär. Det var en bra skola även om jag till början undrade vad jag gett mej in på.
af Ursin stannade i tre år på Nord Transporter och fortsatte sedan som överstyrman på Rederi Ab Engships Borden, Traden och Smaragden.
– Under tiden jag var anställd på Engship tog jag tjänstledigt en sommar då jag fick chansen att jobba som styrman/överstyrman på HSC Gotlandia. Även om färjefart aldrig varit min grej, så gillade jag att köra en färja som kunde göra 37 knop. Normalt körde vi 32-33 knop.
Därefter gick hon för en kortare tid tillbaka till befälhavarjobbet på Nordship och sedan till Rederi Ab Lillgaards M/S Wilja där hon stannade i tre år. Om det var bestickföringen på Nord Transporter eller något annat som inspirerade henne ska vi låta vara osagt men af Ursin har varit noga med att hålla sin lotsbehörighet i skick.
– Sedan 2005 då jag började på Wilja, har jag haft dispens att köra utan lots till finländska hamnar, förutom på Saimen. På Polaris VG har jag linjelotsbrev för Raumo.
År 2008 anställdes Satu af Ursin som befälhavare på VG-Shipping och har sedan dess tagit hand om fartygen Nina, Aranda, Belland, Martta VG samt nu Polaris VG. Syskonen löser av varandra som befälhavare på Polaris VG sedan förra hösten.
– Brorsan är ett bra bollplank och har mer erfarenhet än jag av att segla kapten.
Mestadels har Satu af Ursin jobbat i Europafart, men med den lilla torrlastaren Safir var det annorlunda och Satu minns än i dag långresan från Tyskland till Houston och Kanada. Då var vädret inte att leka med.
– Det var kanske enda gången som det känts lite läskigt att vara till sjöss. Fast brorsan som hade varit på Gustaf Eriksons mindre kylfartyg runt hela världen lugnade mig och allt gick bra till sist, med bara lite trasiga relingar.
Jobbet på Polaris VG gillar hon skarpt.
– Det är lugnt och oftast fridfullt och inte så mycket pappersarbete då vi går till samma hamnar.
Fast ibland längtar hon en aning till mer skärgårdskörning.
– Det är egentligen min specialitet, att navigera och köra på krångliga ställen.
Här måste Göta kanal nämnas och sommaren år 1994 då Sverige tog VM-brons i fotboll in USA och Satu af Ursin ryckte in som överstyrman på M/S Wilhelm Tham som gjorde kanalkryssningar mellan Göteborg och Stockholm.
– Det är det roligaste jobb jag haft. Fartyget är byggt 1912 och tar femtio passagerare. Jag fick se otroligt mycket roligt på kanalen, nästan som filmen Göta Kanal, fast på riktigt!
Sedan Satu af Ursin blev befälhavare första gången har mycket hänt inom branschen.
– I dag är det inte alls så ovanligt med kvinnor till sjöss. Jag har seglat med både matroser, motormän, styrmän och överstyrmän. I Sverige är det ganska vanligt med kvinnliga kaptener. Det finns kvinnliga lotsar både i Finland och Sverige, till och med i Portugal fick jag ombord en kvinnlig lots.
Ombord på Polaris VG är när intervjun äger rum fyra kvinnor av elva i besättningen.
Som sjöman har man både lite och mycket fritid. När Satu af Ursin var yngre var det idrott som gällde; friidrott, konståkning, gymnastik och allt möjligt annat. I dag står skärgårdsutflykter högt på listan, både med motorbåt och -seglare. Dessutom har Satu tillsammans med Peter varit med som besättning på en 42 fots segelbåt som deltog i ARC-rallyt (Atlantic Rally for Cruisers).
– Seglatsen startade från Lissabon, men själva tävlingen började i Las Palmas och slutmålet var Barbados. Det var en väldigt fin upplevelse.
- Namn: Satu af Ursin.
- Ålder: 61.
- Arbete: befälhavare på Polaris VG.
- Utbildning: Styrman i Stockholm och sjökapten i Kalmar.
- Bor: Esbo och stugan på Kimitoön.
- Aktuell: belönas med Rederierna i Finlands förtjänsttecken i guld i samband med Sjöfartens dag den 9 maj.
