En stund räknar han löner eller översätter myndighetsbeslut, i den andra fungerar han som pedagog, socialkurator eller tröstare. Arbetet som Finlands sjömansunions ombud på Åland är varierat och innehållsrikt, något Henrik Lagerberg trivs med.
FACKLIGT – Ingen dag är den andra lik och det är det som gör det så spännande. Det händer något nytt varje dag, säger Henrik Lagerberg.
Arbetet som sjömansunionens ombud är på halvtid, men han jobbar även halvtid som Finlands Fackförbunds Centralorganisations (FFC) representant på Åland. Han sitter i Gustaf Eriksons rederis kontor på Ålandsvägen, ensam på sitt kontor, men arbetet är inte alls ensamt. Det finns flera småföretagare i samma korridor och arbetet som ombud är socialt. Människor kommer in, telefonen ringer och mejlen droppar in i inkorgen.
– Det gäller att ha social kompetens, människor har olika problem, men ofta handlar det om att de vill få det man har rätt till.
Trots det är hans jobb i farozonen.
– Man vill koncentrera ombuden till större befolkningsorter så det kan bli så att allt sker i Åbo om tre år.
Ännu är det inte klart, men risken finns och det oroar honom förstås.
– Svenskan har det svårt i Finland och det kan bli ett problem om den lokala verksamheten upphör här.
I dag har många av medlemmarna på Åland internationella rötter vilket gör att inte alla pratar god svenska eller ens god engelska, för att inte prata om finska.
– Det blir en utmaning i så fall.
Minskande antal medlemmar
Sjömansunionen har drygt 900 medlemmar i dag, för sju-åtta år sen var de 1.300 stycken. Det är flera fartyg som har bytt bort den finländska flaggan, men om till exempel Vikings Rosella byter tillbaka kanske medlemsantalet växer igen.
Men det sjunkande medlemsantalet beror också på de kärva tiderna för sjöfarten.
– Arbetsplatserna minskar på passagerarfartygen och för fraktfartygen är det kräftgång. Det är en stor utmaning.
Det märks förstås även i hans jobb. Arbetsgivarna försöker kostnadseffektivera på alla sätt.
– Vi tillåter till exempel blandbesättning på fraktfartygen, så att en del av besättningen från länder utanför Europa jobbar på andra villkor.
I tuffare tider blir konflikterna mellan fack och arbetsgivare också fler.
Är de åländska sjömännens arbetsgivare schyssta?
– Vanligtvis är de schyssta. Många har gammal beprövad personal, men visst finns det dispyter. Synnerligen om tiderna blir hårdare så blir det problem. I goda tider är det sällan problem.
Det är en fördel att den finländska och nordiska arbetsmarknaden är så reglerad. Det finns tydliga kollektivavtal, tycker han.
– Det är inte så mycket italienska strejker.
Mycket friskvård
På många sätt har sjömansyrket normaliserats sedan 1930-talet, menar Henrik Lagerberg.
– Förutom att de jobbar en vecka och sedan är lediga en vecka. Det är något många vill hålla fast vid.
Eftersom Sjömansunionens Ålandsavdelning inte har någon förhandlingsrätt ligger fokus på medlemmarnas välmående. Det handlar om att ge dem möjlighet till friskvård och motion för medlemmarna. Ibland blir det också andra aktiviteter, i början av augusti fick medlemmarna se teatern Seglarkungen.
– Ålandsavdelningen sköts ju av en styrelse på frivillig basis och där drar ordförande och sekreterare det stora lasset.
Hur mår de åländska sjömännen?
– Om man jobbar i landskapets flotta mår man inte så bra just nu. Det är en process som pågått i många år. Fraktfartygen går dåligt just nu och när företagen har det svårt påverkar det förstås personalen. Det är många frågor om framtiden, ett pressat läge.
De dåliga tiderna gör också att intresset att vara med i facket ökar, men hur aktiva medlemmarna är varierar. Henrik Lagerberg ser gärna att fler, yngre aktiverar sig.
