I fredags gick Alanda Försäkrings Loss Prevention Manager Lars Janlöv hem från kontoret i Mariehamn för sista gången. Nu väntar nya tider för denne ungdomlige pensionär som i sig själv är ett stycke åländsk sjöfartshistoria.
Hösten 1994 stod nyblivne egenföretagaren Lars Janlöv och såg ut över skadorna på Sally Albatross som den våren grundstött utanför Porkkala och nu skulle repareras.
Då ringde telefonen och försäkringsdirektören Olli Kytö sade att det finns lediga jobb på Alandia Försäkring.
– Det har jag inte ångrat en enda gång, säger Janlöv som den 21 december jobbar sin sista dag som anställd i den internationella försäkringsvärlden.
Lars Janlöv var 1979 nyutexaminerad från universitetet och hade jobbat i Sverige ett år inom industri som tillverkade utrustning för stålbranschen. Där trivdes han i och för sig men vardagen var inte riktigt perfekt. Tjejen han träffat och planerade gifta sig med hade fått jobb på Åland och då var det inte längre så enkelt för unge Janlöv att stanna kvar i Sverige.
Flytten gick alltså till Åland och i väntan på ett jobb som passade hans utbildning tog Lars Janlöv några kortare lärarvikariat vid högstadieskolorna i Mariehamn och i yrkesskolan.
Då sökte Rederi Ab Sally verkmästare till Algots varv och Janlöv lämnade in sina papper men jobbet gick till Tony Öhman (senare teknisk direktör vid Viking Line).
Janlöv fick istället jobb vid Tvättcentralen i Mariehamn som även det ägdes av Sally. Vid sidan av jobbet fick han ett halv löfte om kontorsjobb längre fram.
– Men jag trivdes på Tvättcentralen och tack vare verkmästaren Lasse roberg lärde jag mig allt om hur en ångpanna fungerade i praktiken!
I oktober 1979 var tvätt-tiden slut och Lars Janlöv installerade sig i ett kontorsrum vid Strandgatan där Sally-kontoret fanns. I november föddes familjen Janlövs första son och tidigare på året hade Marja-Liisa och Lars gift sig.
– Ja, det var ett händelserikt år med många bollar i luften! säger Janlöv med ett snett leende i dag.
Janlöv tillbringade först tretton år som anställd i Rederi Ab Sally där han började som rederiinspektör och slutade som teknisk chef. Han började på Sallykontoret 1979 medan grundaren Algot Johansson fortfarande var i livet. Rederiet leddes då av sönerna Sven-Erik Johansson och Alf Johansson. Lars Janlöv träffade Algot några gånger men har inga starka minnen av honom, den tidigare så slagfärdige och urstarke industrimannen var då bruten av sjukdom.
När Lars Janlöv kom in i färjbranschen rådde en högkonjunktur av dittills oanade mått. Sally byggde samtidigt tre jättefärjor; Viking Sally, Viking Saga och Viking Song och Janlöv utsågs till inspektör vid sidan av Yngve Röblom.
– Till en början handlade det bland annat om stabilitets- och andra kalkyler vilket var enkelt med min naturvetenskapliga matematikbakgrund.
Sally var då det dominerande rederiet inom marknadsföringsorganisationen Viking Line med Helsingforslinjen som sitt trumfkort; rederiet hade startat trafiken 1974 med Viking 5 inom ramen för dåvarande Viking Line.
Tiden på Sally präglades till att börja med av nybyggarglädje och framtidstro men övergick så småningom i en lång utförsbacke då affärerna uteblev och finanserna tröt. År 1987 köptes Sally av konkurrenterna Johnson och Effoa och 1990 sammanfördes allt till EffJohn.
År 1988 slutade också tekniske chefen Yngve Röblom för att börja vid nystartade Alandia Tanker Company och då blev Janlöv driftchef på Sally.
– Jag var mitt inne i tragedin då den hände men märkte ändå inte riktigt vad som pågick. Jag jobbade med det tekniska och hade fullt upp med det.
När M/S Albatross började brinna på Finnboda Varfv i Stockholm den 9 januari 1990 var också Lars Janlöv ansvarig för dockningen.
– Jag var på plats när det började brinna och förstod inget alls till att börja med. Vi hade varit medvetna om alla säkerhetsåtgärder och trodde det var tillräckligt.
Senare dömdes ledningen för varvet för grov vårdslöshet till följd av branden som tog tre dagar att släcka och totalförstörde fartyget.
En annan dramatisk händelse som Lars Janlöv minns är novemberdagen 1988 då Viking Sally gick på grund utanför Furusund efter att ha försökt hjälpa en nödställd nöjesseglare och samtidigt drabbats av en snöby.
– Det slutade med att de satte dyraste ändan på grund, rodret och propellrarna. Det blev en mycket dyr räddningsoperation med efterföljande reparation.
I stora drag hade alltså Lars Janlöv skött alla större haverier som Sally hade att hantera och därmed vunnit svårslagen erfarenhet av haverier och grundstötningar, en slags vardag inom sjöfarten.
När Sally i början av 1993 alldeles bokstavligen försvann från Mariehamn blev Lars Janlöv arbetslös. Han erbjöds följa med till EffJohn i Helsingfors men det var inget alternativ med tanke på familjen och små barn.
– Jag gick till arbetsförmedlingen och började ringa runt till rederier och märkte så småningom att många frågade om råd och att jag kunde ta betalt för det.
Tiden som egenföretagare beskriver Janlöv som en väldigt nyttig erfarenhet med nya insikter i både bokföring och fakturering.
Det åländska sjöfartsklustret är både brett och smalt samtidigt. Nätverket sträcker sig långt men handlar sist och slutligen om ganska få människor. Att Lars Janlöv började på Alandia har därför med M/S Fjärdvägen att göra, alltså livlinan mellan Finland och Åland som kom till landskapet hösten 1994. Då lämnade försäkringstjänstemännen Henry Höglund och Henrik Björk Alandia för att återuppta sina karriärer inom sjöfarten ombord på Fjärdvägen.
Luckan som uppstod på kontoret fylldes av Brage Jansson (sedermera vice vd på Birka Line) och så småningom Lars Janlöv som började sin försäkringskarriär den 16 januari 1995 som skadechef och försäljare.
När Olli Kytö ringde hösten 1994 stod företagaren Lars Janlöv på Nordsjövarvet i Helsingfors och betraktade svårt sargade M/S Sally Albatross som med 19 knops fart gått på grund utanför Porkkala. EffJohn International som ägde fartyget hade tagit kontakt med Janlöv och bett honom hålla i reparationsarbetet. Tiden var perfekt. Efter att först ha varit med om Rederi Ab Sallys svanesång följt av arbetslöshet och sedan egen firma ville Lars Janlöv som familjefar gärna få en något lugnare tillvaro.
Därför bytte Lars Janlöv sida från den som köpte försäkring till den som sålde. Det skedde 1995 och Alandia Försäkring var en lokal aktör med nationella ambitioner. Nu går Janlöv i pension och kan blicka tillbaka på en osannolik utveckling där Alandia höjer blicken mot en internationell marknad. Under sina 24 år i bolaget har han varit med om en osannolik tillväxt som andra får fortsätta att driva på. Själv ska Janlöv ägna sig åt något helt annat, till exempel skidåkning.
När vi sätter oss ner för att prata minnen är han mitt i pensionärsstädningen av kontoret som gör det hela väldigt konkret. Det är ingen liten sak att lämna det jobb som så länge varit ens vardag.
– Det känns faktiskt ganska overkligt att plötsligt bli pensionär, säger Lars Janlöv.
När Lars Janlöv började på Alandia var det en helt annan verklighet än i dag. Fartygsavdelningen som även hanterade försäkring av fritidsbåtar bestod av färre än tio personer som skötte försäljning, underwriting, skadeservice, backoffice och allt annat. Några av dem som Janlöv arbetade med var Jansson, Bo Lindh och Jörgen Ekebom.
Redarnas Ömsesidiga Försäkringsbolag (RÖF) som det hette på den tiden var i allt väsentligt knutet till Åland och Finland. Bland delägarna fanns alla åländska rederier samt åtminstone Langh Ship, Engship och en tredjedel av Silja Lines flotta. Alandias roll var huvudsakligen att vara follower till andra och större bolag.
Första steget mot en internationaliseringen kom i och med att Rederi AB Gotland valde åländskt som första större svenska rederi. Kaskoförsäkringen för det svenska småtonnaget började växa vid sidan av en storsatsning på fritidsbåtssidan. Ungefär samtidigt blev fritidsbåtsavdelningen en egen avdelning under ledning av Tom Pussinen.
Dåvarande Alandiachefen Johan Dahlman anade tillväxtmöjligheter i Sverige och gav Lars Janlöv uppdraget att reda ut potentialen i svenskt småtonnage. Resultatet blev att inom ramen för dotterbolaget Försäkrings Ab Alandia försöka växa i Sverige. Det lyckades och överträffade till och med de flesta förväntningar.
Samtidigt som RÖF växte pågick något som Lars Janlöv beskriver som en slags ”rumba” bland de större nordiska sjöförsäkrarna. Ännu i mitten av 1990-talet var det åtminstone sju bolag som ägnade sig åt shipping vid sidan av övriga försäkringsaffärer. Sedan kom synergiaffärer, rationaliseringar och fusioner vilket stärkte Alandia-sfären som specialiserade sig på sjöförsäkringar.
Ett exempel var jättebolaget Pohjola som hade en sjöförsäkringsavdelning som få inom bolaget riktigt kände till och som såldes bort. Andra var Trygg-Hansa som ägnade sig åt shipping mer med vänstra handen än på allvar. Denna ”rumba” var inget redarna gillade, redare vill inte ha överraskningar utan föredrar långsiktighet och kunskap – något det fanns och finns gott om på Åland och i Alandia.
Medan de stora vacklade kring synen på sjöförsäkring stärktes följaktligen det åländska varumärket.
– Vi jobbade på och berättade vår historia. Vår grund är stadig liksom vår historia. Till och med i Norge var den åländska segelfartygsepoken en slags brygga på vilken vi kunde kliva in. Vi förstod kunderna och kunderna förstod oss, säger Lars Janlöv.
Sedan år 2010 är Lars Janlövs titel i Alandia Försäkring Loss Prevention Manager. Det handlar om att aktivt informera kunderna om vad man ska tänka på för att undvika haverier. I det arbetet är möten människor emellan viktiga och därför inledde Alandia redan 1995 ett systematiskt arbete med att utbilda och träffa sin kunder. Lars Janlöv minns fortfarande orden från Johan Dahlman:
– Du vet sedan att från och med nu ska vi varje år ordna ett seminarium för alla våra kunder och det är på ditt ansvar.
Så blev det också och sedan år 2003 är Alandias försäkringsseminarium en integrerad och uppskattad del av det som är Sjöfartens dag som ordnas den 9 maj nästa år.
Som pensionär är Lars Janlöv inte alls orolig för att tiden ska bli lång. Inte minst finns det barn och barnbarn på Åland och i Uppsala och Göteborg samt hus och sommarstuga som kräver sitt. Dessutom är han fortfarande aktiv och har ett rikt liv inom idrotten med tyngdpunkt på skidåkning och orientering.
– Jobbet har alltid varit viktigt för mig men jag har varit noga med att sällan ta det med hem. Jag har försökt hålla tydliga avgränsningar mellan jobb och fritid och där är idrotten mitt sociala nätverk, säger Janlöv.
Det har det varit ända sedan flytten gick till Åland år 1979, idrotten blev biljetten in i det åländska samhället. Fast en sak har han aldrig släppt efter flytten till Åland – glädjen i att åka Vasaloppets nio mil mellan Sälen och Mora. Uppvuxen i Smedjebacken i södra Dalarna blev skidåkning närmast en livsstil. Efter att ha gjort lumpen i Sverige 1974-75 var han 21 år och fick för första gången ställa upp i Vasaloppet. Det har han gjort varje år efter det med en bästa placering som 177:a. Inte förrän i år slogs detta av ålänningen Isac Holmström.
Någon semesterresa lär det också bli när pensionärstillvaron blir för enahanda men i så fall ”aldrig i livet till en solig strand”.
– Sådant ligger inte till för mig. Jag går hellre ut och vandrar. När andra åker söderut, styr jag hellre norrut, säger Lars Janlöv.
PERSONLIGT
Namn: Lars Janlöv.
Ålder: 64.
Uppväxt i: Smedjebacken i södra Dalarna.
Utbildning: teknisk fysik vid Uppsala universitet och civilingenjör med inriktning på forskning, utveckling och naturvetenskapliga studier. I det mesta väsentligt skeppbyggnadsingenjör.
Yrke: Loss Prevention Manager vid Alandia Försäkring.
Bostadsort: Mariehamn.
Familj: hustru Marja-Liisa samt barnen Matti, Minna och Katarina med barnbarn.
Hobby: friidrott, skidning, orientering mm.
Aktuell: går i pension från Alandia efter 24 år.
Framtidsplaner: många men i första hand att i mars skida Vasaloppet för 44:e gången i följd!
