Den verkliga nyheten är inte att Ilmarinen fortfarande innehåller olja, det har varit känt länge. Det nya är att myndigheterna går från planering till handling. Efter flera års förberedelser, tester och riskanalyser har arbetet med att tömma vraket på bränsle inletts, i en operation som förenar miljöskydd, avancerad dykteknik och stor respekt för en av Finlands mest betydelsefulla krigsgravar.
Under de kommande veckorna arbetar Finlands miljöcentral tillsammans med marinen och Gränsbevakningsväsendet vid vraket, som ligger på stort djup i havsområdet söder om Utö. Målet är att avlägsna den kvarvarande lätta eldningsoljan ur fartygets tankar innan tiden eller korrosionen gör jobbet betydligt svårare eller i värsta fall leder till ett okontrollerat utsläpp.
Operationen leds från det välkända multifunktionsfartyget Louhi, som är utrustat för avancerad oljebekämpning. Själva arbetet under vatten utförs av marinens dykare. Myndigheterna betonar att hela insatsen är noggrant planerad och att beredskap finns om olja skulle börja läcka under arbetets gång.
För den som vistas till sjöss i området är budskapet tydligt: håll avstånd. Myndigheterna efterlyser arbetsro runt operationsområdet under hela insatsen. Dels av säkerhetsskäl, eftersom dykning och fartygsarbete pågår, dels för att undvika störningar i ett arbete där marginalerna är små. Även fritidsbåtar bör därför undvika området tills operationen avslutats.
Att insatsen genomförs först nu säger också något om hur komplicerad uppgiften är. Ilmarinen ligger på en utsatt plats där väder, strömmar och djup gör varje arbetsmoment tekniskt krävande. Under flera år har myndigheterna därför kartlagt vraket, analyserat tankarnas skick och övat olika arbetsmetoder innan man bedömt att riskerna kan hanteras.
Ilmarinen intar en särskild plats i den finländska marinhistorien. Det 93 meter långa pansarskeppet var tillsammans med systerfartyget Väinämöinen flottans främsta slagskepp under andra världskriget. Fartyget deltog bland annat i operationer i Östersjön innan katastrofen inträffade den 13 september 1941.
Under Operation Nordwind, en avledningsmanöver i samband med belägringen av Leningrad, gick Ilmarinen på en mina utanför Utö. Fartyget kapsejsade och sjönk på bara några minuter. Av de omkring 400 ombord omkom 271 sjömän. Vraket är därför inte bara ett historiskt fartyg utan också en skyddad gravplats, något som haft stor betydelse när saneringsarbetet planerats. Gravfriden har varit en central utgångspunkt för myndigheterna under hela projektet.
Samtidigt illustrerar Ilmarinen ett växande problem i Östersjön. Havet rymmer hundratals vrak från världskrigen, många med kvarvarande bränsle eller annan miljöfarlig last. Ju äldre vraken blir, desto större blir risken att tankar och skrov bryts ned av korrosion. Därför har flera kuststater de senaste åren intensifierat arbetet med att identifiera så kallade högriskvrak innan läckage uppstår.
I Finland finansieras arbetet genom miljöministeriets Ahti-program, som ska förbättra tillståndet i landets vatten och hav. Ilmarinen är ett av programmets mest uppmärksammade projekt och kan bli en modell för hur liknande insatser genomförs vid andra historiska vrak i framtiden.
För sjöfarten är utvecklingen betydelsefull av flera skäl. Ett större oljeutsläpp i Skärgårdshavet skulle få konsekvenser långt utanför själva haveriplatsen. Området är ett av Finlands mest trafikerade farvatten med intensiv färjetrafik, handelsfartyg och omfattande fritidsbåtstrafik. Att förebygga utsläpp är därför både en miljöfråga och en fråga om sjösäkerhet och fungerande transporter.
Myndigheterna räknar med att operationen pågår till månadsskiftet juli-augusti. Först när arbetet är helt avslutat kommer resultaten att offentliggöras. Fram till dess gäller samma uppmaning till alla som rör sig på havet i området: respektera avspärrningarna, håll ordentligt avstånd och låt arbetsfartygen arbeta ostört.
