Nybyggda M/S Viking Glory anländer till redden utanför den lilla afrikanska republiken Djibouti tidigt på söndagsmorgonen efter att ha korsat bland annat Sydkinesiska havet, Indiska oceanen, Arabiska havet och Adenviken.
På bryggan står befälhavaren Ulf Lindroos från Åbo, en erfaren sjökapten som i snart tjugo år styrt de röda fartygen och nu bär ansvaret för det allra nyaste och för att den långa resan från Kina till Finland ska ske under trygga former.
Mariehamnsregistrerade Viking Glory lämnade varvet i Xiamen, Kina, den 28 december. Två och en halv vecka senare är man rätt nära halvvägs till målet i Åbo. Efter bunkerstopp i Singapore och Sri Lanka är det nu dags att fylla tankarna i Djibouti, ett litet land med en miljon invånare beläget på Afrikas horn tillsammans med Eritrea, Etiopien och Somalia. Viking Glory beräknas anlända Djiboutis redd tidigt på lördagsmorgonen. Där bunkrar man diesel innan färden över Röda havet vidtar och därefter passagen genom Suezkanalen.
Efter det sker första riktiga angöringen vid kaj på den grekiska ön Kreta vid oljeterminalen i Kali Limenes.
Ulf Lindroos är ursprungligen från Houtskär men bor i dag i Åbo tillsammans med hustru och fem barn (yngsta är två och äldsta arton år). När han inte jobbar är det familjen som gäller tillsammans med ett ställe på Houtskär.
Varför blev du sjökapten?
– Som ung grabb från skärgården såg jag möjligheter att utveckla och kombinera intresset för hav och nautik. Sjömansyrket gör det möjligt att bo i skärgården.
Sjökapten Lindroos började på Viking Line 2003 som vikarierande styrman på Amorella, samma fartyg som Viking Glory nu ska ersätta. Längs med vägen har han också kört Viking Cinderella som styrman, lots och överstyrman.
– År 2012 fick jag möjlighet att inleda ett projektjobb som överstyrman då Viking Grace byggdes. Där blev jag överstyrman och befälhavare till 2017 då jag flyttade över till Gabriella som befälhavare. Vintern 2021 började mitt projektarbete med Viking Glory.
Att köra hem Viking Glory från Kina kan bara betraktas som ett äventyr i den högre skolan. För Lindroos vidkommande är det en utmaning utöver allt annat; tidigare långseglatser på andra fartyg har sträckt sig till Kanada och USA. Ekvatorn har han aldrig passerat och inte heller denna gång.
– Tyvärr. Vi passerade bara 60 sjömil ifrån, suckar han.
Förhållandena ute på de stora oceanerna kan vara svåra att förutspå och i värsta fall rätt besvärliga. Så inte den här gången.
– Vädret har hittills varit gynnsamt med svaga medvindar, solsken, några tropiska regnskurar och en del kraftiga åskväder och överlag varmt och fuktigt, säger Lindroos.
Medeldjupet i Indiska oceanen är 3.840 meter mot 55 meter i Östersjön; dum fråga kanske, men hur känns det att köra där?
– På Ålands hav finns ställen med över 200 meters djup medan Indiska oceanen har vidsträckta områden med över 4.000 meters djup. Det är inget man funderar på så mycket. En intressant upptäckt var att se hur lokala fiskare fiskade aktivt i området trots det stora djupet.
Ni närmar er Adenviken och Suez; känns det läskigt?
– Vi har en förhöjd beredskap ombord som åtgärder på tidigare gjorda riskanalyser. Det finns till exempel vissa begränsningar när det gäller att röra sig ute på däck. Besättningen är väl införstådd med läget och känner sig trygg.
Det verkar som ni ibland stänger av AISen, varför det?
– Fartyget stänger inte av AISen, det avbrott allmänheten upplever kan härledas till distributören av uppgifterna till nätportalen.
Enligt planerna når Viking Glory Suezkanalen på torsdag 20 januari nästa vecka och passerar under dagsljus. Sedan i Medelhavet väntar först Kreta och efter det blir det ytterligare ett stopp i Algericas, Spanien.
I samband med överresan är det full fart ombord. Än återstår rätt mycket innan fartyget går i trafik i början av mars.
– Förutom vanligt underhåll på fartyget sker injusteringar, byggande av systemlösningar som medvetet lämnats kvar till efter leverans, till exempel antennsystem för 3G/4G-nätet, färdigställande av passagerarhytter och så vidare. Dessutom ska det lagas mat och städas ombord. Besättningen umgås och har det trevligt, beskriver Ulf Lindroos.
Hur känns fartyget så här långt?
– Inga anmärkningsvärda avvikelser i framdriften har kunnat konstaterats. Vi får vara nöjda att resultatet är så här bra.
En av de många nyheterna ombord på Viking Glory är framdriften som sköts med hjälp av vridbara propelleraggregat. Dessa har Ulf Lindroos tränat på i simulatorer men än så länge inte så mycket i verkligheten.
– Det har inte blivit mycket manövrerande ännu, vi får se vad framtiden visar. Hittills verkar det lovande. Azimuth-propellrarna ger bättre möjligheter att manövrera, till exempel vid tuffa väderleksförhållanden.
Om du jämför de fartyg du tidigare kört med Viking Glory, vilka är skillnaderna?
– Vad gäller fartresurser och styrförmåga påminner hon om Viking Grace. Hon går mjukt och fint även fast det stundvis varit lite sjögång.
Vad sticker ut (ur passagerarperspektiv) på Viking Glory? Vilka tror du blir snackisarna?
– Det är nog de fina allmänna utrymmen ombord som med högsta sannolikhet ger passagerarna ett rejält mervärde.
