I våras tog Niklas Törnqvist och Staffan Teromaa från Helsingfors sjökaptensexamen, nu har de lämnat skolbänken och landbacken bakom sig.
Staffan Teromaa och Niklas Törnqvist har följts åt under utbildningen till sjökaptener vid Högskolan på Åland. De båda 25-åringarna från Helsingfors flyttade till Åland 2006, studerade i Southampton läsåret 09/10 och presenterade den 13 maj ett gemensamt examensarbete om sjövägsregler vid god respektive dålig sikt.
De är alltså klara med sin teoretiska utbildning. Om ungefär sex år kommer de att ha jobbat tillräckligt många dagar ombord för sjökaptensbehörighet. Till dess är det styrmansjobb som gäller.
Drömjobbet för både Niklas och Staffan är att arbeta på ett offshorefartyg.
– Men man kan inte vara kräsen. Av de åtta som tog examen i julas har bara två fått jobb, sä- ger Staffan Teromaa.
Oljetanker i storm
Med sig ut i arbetslivet har de erfarenheterna från de 360 dagarna praktik som krävs för att bli styr- man.
Niklas Törnqvist har bland annat jobbat på Hansa Shipping. Under praktiken på Hansafartyget var han borta sex månader i sträck utan att resa hem. Fartyget gick till USA, Kina, Japan, Panama, Tyskland, Frankrike och Holland.
– Det var speciellt. Nog var man ganska sliten ibland. Vi provianterade i Kina och kocken var från Filippinerna. Det var asketiskt ombord, inget gym eller så. Men man vande sig och lärde sig att handskas med andra kulturer, säger han.
Staffan Teromaa praktiserade bland annat på ett Neste Oil-fartyg som hämtade olja i Ryssland för frakt till England och övriga Europa.
– Det var några stormar. Utanför Sverige var det så dåligt väder att vi satte ankar. Det låg två andra tankerfartyg på vardera sida om oss. Båda började driva mot oss. Vi fick flytta ut långa vägar, säger han.
”Som en hobby”
Beslutet att utbilda sig till sjöbefäl känns helt rätt, säger både Staffan och Niklas.
– Det har jag inte ångrat en enda dag. Det är inte alla som har ett jobb som känns som en hobby, säger Niklas.
– Man går bara och väntar på att sommaren kommer. Det är som semester när man åter ut. Det är jättekul och alla på fartygen brukar vara av samma åsikt – alla vill vara där, säger Staffan.
Nackdelen är förstås att man inte alltid är på land när man skulle behöva vara det.
– Jag har till exempel en kompis som ska gifta sig och jag ska vara bestman. Men jag kan inte veta nu om jag är hemma då, säger Staffan.
– Det är två sidor av myntet, konstaterar Niklas.
– Bara man är hemma på sitt eget bröllop så, säger Staffan och skrattar.
Men förhållanden kan vara knepiga när man är borta så mycket.
– När man sällskapar är det svårt när man måste säga "vi ses om två månader". Ändå är det lättare nuförtiden när det finns bra kommunikationer och Skype. Men det krävs två självständiga människor för att det ska fungera och enligt statistiken är sjömännens förhållandet starka, säger Staffan.
Studerade i Southampton
Både Niklas och Staffan har bara bra saker att säga om den utbildning de fått på Åland. Särskilt efter ett års studier i Southampton.
– Eftersom vi haft chansen att se hur det är i England vet vi att det är väldigt bra standard här på Åland. Warsash Maritime Acadamy är en känd skola, men det var bra att märka att man är på samma linje här, säger Niklas.
Framför allt gillar de att lärarna själva har varit på sjön som styrmän och kaptener.
– Alla är yrkesmän, säger Staffan.
Niklas och han sökte sig till Högskolan på Åland av olika anledningar.
– Att jobba på sjön går i släkten på mammas sida. Jag sökte till både Åbo och Åland och kom in på båda. Men Högskolan på Åland var mer personlig. Man kom på intervju och träffade rektorn. I Åbo har man dessutom bara simulatorer, men här har man skolfartyget Michael Sars. Det är bra. Det är inte många skolor i Sverige och Finland som har ett skolfartyg, säger Staffan.
Niklas pappa jobbar också på sjön. Även Niklas kom in på båda utbildningarna han sökt: i Kalmar och på Åland.
– Jag valde att komma till Åland. Sjöfartsrötterna på Åland är långa och jag hade hört att den åländska utbildningen har det bästa ryktet inom näringslivet, säger han.
