På torsdag slår Sjöfartsmuseet upp portarna för allmänheten igen. Slut är det på tiden då sjöfartshistorien bara byggde på segel. Nu har maskinerna fått sin rättmätiga plats.
UTSTÄLLNING Året var 1927. Redaren Hugo Lundqvist ställde frågan om det inte var dags för den åländska sjöfarten att lämna seglen bakom sig och satsa på maskindrivet tonnage. Ett år senare sattes det första maskindrivna fartyget i drift på Åland.
Händelsen markerade en vändpunkt i åländsk sjöfartshistoria. Det uppmärksammas särskilt på två platser i Sjöfartsmuseets nya permanenta utställning. Den ena i den nybyggda delen av museet där hela maskintekniken äntligen ges sin plats och roll i historieskrivningen. Den andra i det särskilda Kap horn-rummet, ägnat att uppmärksamma det världsunika i att Åland var det sista stället i världen som hade en segelfartygsflotta, enligt museichef Hanna Hagmark-Cooper.
Intensiv tid
Knappt tre månader har personal och frivilliga haft på sig att färdigställa den nya permanenta utställningen på Ålands Sjöfartsmuseum. En enorm arbetsinsats har gjorts.
-Vi väntar in i det sista på några leveranser och alla rum kommer inte att vara färdigställda på torsdag, men i stort är vi klara, berättar Hanna Hagmark-Cooper.
Resten ska vara klart i juni.
Museets personal och utställningsgruppen har skrivit manus och texter, bestämt vad som ska ställas ut och förmedlat det till utställningsarkitekterna. För att hinna komma i ordning har personalen jobbat långt över arbetstid, dessutom har en ansenlig mängd frivilliga engagerat sig, enligt Hanna Hagmark-Cooper.
Det märks. De är involverade överallt när Ålandstidningen är på plats och har knappt tid att ge intervjuer. Det måste ju bli klart.
Från maktspel till människa
Utställningen har flera välbekanta inslag men känns samtidigt ny. Den gamla delen rymmer som tidigare segelfartshistorien som presenteras på ett helt nytt sätt. Målet har varit att ge en överblick av de stora händelserna och strukturerna samt av föremålen och livet ombord. En hel sektion ägnas åt vardagen ombord för ålänningarnas förfäder. Historier kantade av maskätna skorpor, dramatiska tillbud och förstås en möjlighet att upptäcka världen.
Hanna Hagmark Coopers favoritrum är kuriosarummet, där samlas udda föremål som sjöfolket tog med sig hem till Åland, så klart i sällskap av piratflaggan.
-Vi har velat ge en utställning som rör sig på flera nivåer och som också får ha lite galna, interaktiva och underhållande inslag. När jag går här och ser hur allt tar form blir jag nästan lite tårögd. Jag tror att vi har lyckats, säger hon.
Plats för mer
Färden genom den nya utställningen innehåller flera små komponenter som gör den mer spännande. Hittar du till exempel skeppsråttan Ruby? Hon och hennes släktingar har bitit upp små råtthål i utställningsväggarna. Besökarna får prova att hissa last med block och talja och att klättra i en mast. De får lasta ett litet modellfartyg och spela spel där de får prova att anlöpa med en färja i hamn. Och så finns det ett rum där man kan sjunga karaoke.
Den modernare sjöfartshistorien ryms i den nya museidelen. Här finns både maskin- och varvshistoria. Teknik som användes till sjöss och inredning från Algots varv.
-Det är riktigt roligt att maskin har hittat hit, de har känt sig lite förbisedda tidigare, säger Hanna Hagmark-Cooper.
Passageren får också möjlighet till igenkänning eftersom passagerarsjöfarten får en egen sektion.
I dag invigs museet för en skara inbjudna gäster. På torsdag öppnas det för allmänheten genom öppet hus med fri entré. Därefter kostar det tio euro.
-Det är som vid alla nybyggen, det räcker inte med att sätta skutan i sjön, vi måste få den att segla också, säger Hanna Hagmark-Cooper.
