EU:s utsläppshandel för sjöfarten är här för att stanna. Det budskapet ifrågasätter inte Europas redare. Tvärtom.
I stället riktar branschorganisationen European Shipowners, ECSA, in sig på en betydligt mer avgränsad men samtidigt politiskt känslig fråga. De undantag som i dag gäller för bland annat ötrafik, isklassade fartyg och vissa samhällsviktiga färjelinjer löper ut vid årsskiftet 2030. Nu vill redarna att de blir permanenta. Samtidigt vill de att reglerna ska gälla automatiskt i hela EU, utan att varje medlemsland först måste välja att aktivera dem.
Det kan låta tekniskt. I praktiken handlar det om hur Europas öar ska kunna försörjas, hur vintertrafiken i Östersjön ska fungera och hur konkurrenskraften för europeisk sjöfart ska säkras när klimatkraven successivt skärps.
ECSA är samtidigt noga med att markera vad organisationen inte vill göra.
Man vill inte rita om det geografiska tillämpningsområdet för EU ETS. Den nuvarande modellen kan ligga fast, menar redarna, förutsatt att undantagen permanentas och anpassas till de verkliga förutsättningar som råder för ötrafik, vintersjöfart och Europas mest avlägsna regioner. Ett stabilt regelverk ger dessutom den långsiktighet som rederier behöver när fartyg investeras för flera decennier framåt.
Det kanske mest intressanta kravet ur ett nordiskt och åländskt perspektiv gäller öarna. Idag omfattar undantaget bara vissa färjelinjer till öar med färre än 200.000 invånare, och endast om respektive medlemsstat väljer att använda möjligheten. ECSA vill ta bort båda begränsningarna.
Organisationen anser att alla EU-öar bör omfattas, oavsett invånarantal. Undantaget ska dessutom gälla både passagerar- och godsfartyg.
Argumentet är enkelt. En ö upphör inte att vara beroende av sjöfarten bara för att befolkningen växer. Livsmedel, energi, byggmaterial och industrivaror måste fortfarande transporteras över vatten. Varken motorvägar eller järnvägar kan ersätta färjor och lastfartyg. Därför bör inte invånarantal avgöra vilka öar som omfattas av reglerna, menar ECSA.
Det resonemanget är bekant på Åland, där sjöfarten inte bara är en näring utan också den infrastruktur som håller samhället samman.
En annan central fråga gäller isklassade fartyg.
Fartyg som är byggda för att trafikera isbelagda vatten har förstärkta skrov, kraftigare maskiner och högre bränsleförbrukning än motsvarande fartyg utan isklass. De högre utsläppen är därför inte ett resultat av kommersiella val utan en konsekvens av säkerhetskrav och vinterförhållanden.
ECSA med finländske ordföranden Mikki Koskinen och styrelseledamoten Björn Blomqvidst menar att dessa fartyg inte ska belastas med ökade kostnader för utsläpp som i praktiken inte går att undvika. Organisationen vill därför att dagens undantag blir permanent och dessutom harmoniseras med FuelEU Maritime, där motsvarande regler redan gäller utan tidsbegränsning. Även fartyg som faktiskt seglar i isförhållanden, inte bara fartyg med formell isklass, bör omfattas.
Även Europas yttersta randområden finns högt på önskelistan.
Hit hör exempelvis Kanarieöarna, Madeira, Azorerna och Frankrikes utomeuropeiska regioner. Här vill ECSA att undantaget ska omfatta all trafik till, från och mellan dessa områden, oavsett vilket EU-land de tillhör.
Skälet är återigen tillgänglighet.
När det saknas realistiska väg- eller järnvägsalternativ blir sjöfarten den enda livlinan. Om transportkostnaderna stiger riskerar det att slå direkt mot företag, invånare och regional utveckling. Därför beskriver ECSA frågan som en del av EU:s territoriella sammanhållning snarare än ett undantag från klimatpolitiken.
Organisationen vill också behålla undantaget för vissa gränsöverskridande färjelinjer som bedrivs som samhällsupphandlad trafik. Dessutom föreslås att räddningsinsatser till sjöss, Search and Rescue, helt ska undantas från utsläppshandeln eftersom sådana uppdrag utförs enligt internationella skyldigheter och inte av kommersiella skäl.
Bakom förslagen finns också ett större perspektiv.
EU:s klimatpolitik för sjöfarten bygger numera på två parallella styrmedel. EU ETS sätter ett pris på koldioxidutsläpp medan FuelEU Maritime stegvis tvingar fram användning av fossilfria och förnybara bränslen. Samtidigt investerar europeiska rederier miljardbelopp i fartyg för metanol, ammoniak och andra alternativa drivmedel, medan produktionen av dessa bränslen fortfarande utvecklas långsammare än efterfrågan.
ECSA pekar därför på behovet av regler som både driver klimatomställningen och samtidigt tar hänsyn till Europas geografiska verklighet.
Det är också därför organisationen undviker att beskriva sina förslag som tillfälliga lättnader. Ambitionen är större än så. Budskapet till Bryssel är att vissa förutsättningar aldrig förändras. Öar kommer alltid att vara öar. Vintrarna i Östersjön kommer fortfarande att kräva isgående fartyg. Europas yttersta regioner kommer även i framtiden att vara beroende av sjöfarten.
Just därför, menar Europas redare, bör dagens undantag inte längre betraktas som undantag utan som permanenta spelregler i ett klimatpolitiskt system som i övrigt kan ligga fast.
