När jättefärjan Silja Europa vägrade lyda roder en novemberdag år 2009 blev läget skarpt. Ombord fanns 1.700 passagerare och runtom kryllade det av grynnor. Safety Officer Stig Forsman från Mariehamn satt till rors och tvingades hantera något han aldrig tidigare varit med om.
Passagerarfärjan Silja Europa är det största fartyg som trafikerat mellan Finland och Sverige. Den 22 november år 2009 var hon som vanligt på väg genom den åländska skärgården på sin väg från Stockholm till Åbo.
I höjd med Långnäs tog Safety Officer Stig Forsman över rodret från lotsen Seppo Kaskimäki, Åbo. Den tredje personen på bryggan var vaktstyrmannen Mats Rehnström från Hangö. Fartyget gick fram med sjutton knops fart och passerade ms Fjärdvägen som färdades långsammare. Allt var som vanligt men ändå inte.
– Det hade varit problem sade killarna till mig. Rodret kändes inte lika exakt som det brukade, säger Stig Forsman.
Till att börja med tänkte de att det kanske var vinden som uppgick till 18 meter per sekund i byarna, Silja Europas vindfång var inte att leka med. Ändå var det inget som på riktigt bekymrade dem, så farligt var det inte. Men det skulle det bli.
Efter omkörningen av Fjärdvägen försökte Stig Forsman koppla på autopiloten men det ville sig inte alls, färjan uppträdde trögt och svängde dåligt.
– Vi pratade mycket om detta och bröt idéer med varandra. Ingen förstod riktigt vad som hänt, minns Forsman.
Läget blev allt mer besvärande. Farleden var grund och trång och roderproblem är det sista man vill drabbas av just där. Trots att Forsman lade de två rodren (ett bakom varje propeller) dikt styrbord hände ingenting, färjan fortsatte svänga åt andra hållet. Färden blev allt vingligare för den 202 meter långa och 60.000 ton tunga färjan.
– Vi försökte saxa maskinerna, köra den ena fullt back och den andra fullt fram, men det hjälpte inte heller. Vi begrep verkligen inte vad det handlade om.
Det stod vid det här laget klart för de tre på bryggan att läget inte bara var bekymrande utan riktigt illa. Färjan var manöveroduglig och omgivningen absolut inte förlåtande. Då kom den djupa fjärden, norr om Föglö, som en skänk från ovan.
– Vi lade båda maskinerna i full back och lyckades så småningom styra fartyget mot den rätt djupa fjärden och till sist få helt stopp på henne, berättar Stig Forsman.
Plötsligt var hela bryggan full med folk med befälhavaren Antti Rossi, St Karins, i spetsen. Man beställde bogserbåtar och gick så småningom ut på Delet mellan Föglö och Sottunga. Där gjorde Silja Europa sexton varv innan räddningen i form av bogserhjälp kom följande morgon.
Silja Europa kunde sedan gå för egen maskin till Åbo dit hon anlände ett dygn för sent. En bogserbåt var kopplad till aktern för säkerhets skull men behövde inte ingripa förrän det var dags för hamnmanövern i Åbo. Ombord på bogserbåten fanns även Trafis sjöfartsinspektör Seppo Nousiainen från Åbo.
Han kom ombord, frågade upp vad som hänt och konstaterade stillsamt: ”Ni hade väldigt mycket tur.”
Fast riktigt hela sanningen är det inte. Det står fullständigt klart att utan den yrkesskicklighet och erfarenhet som männen på bryggan besatt hade den brustna hjärtstocken resulterat i något mycket allvarligare.
– Det är klart, man vill ju helst inte tänka på hur det hade gått om det brustit då vi körde om Fjärdvägen. Eller om den djupa fjärden inte funnits där. Utan den fickan hade det blivit mycket besvärligt, funderar Stig Forsman.
Senare skulle det visa sig att brustna hjärtstockar är något väldigt ovanligt. När det drabbade Silja Europa var det första gången någonsin som ett passagerarfartyg drabbades. På sjöfartsforumet Landgången har båtologerna grävt fram två liknande incidenter. År 2002 på Evergreens containerfartyg Ever Goods och år 2006 på den amerikanska jagaren USS Boone.
Skälet till att hjärtstocken brast var rätt och slätt korrosion och reparationer som inte varit tillräckligt starka. Haveriet utreddes av Olycksutredningscentralen i Finland som landade i två olika rekommendationer:
Hjärtstocken ombord på fartyg måste i fortsättningen granskas med större noggrannhet.
I samband med simulatorövningar ska man lägga större vikt vid att systematiskt kartlägga och analysera avvikande uppträdande.
Silja Europa var borta från trafik nästan en hel månad efter haveriet. Hon bogserades först till Riga där den tänkta flytdockan inte orkade lyfta det väldiga fartyget. Istället blev det Gdansk i Polen där reparationsarbetet genomfördes.
Silja Europa i korthet
Byggdes på varvet Jos L. Meyer Werft i Papenburg, Tyskland. Sjösattes 23 januari år 1993 och var världens största bil- och passagerarfärja fram till år 2002 då Pride of Rotterdam levererades.
Beställdes som M/S Europa av Rederi Ab Slite men blev till följd av den svenska kronans fall år 1992 över 500 miljoner kronor dyrare. Därmed kunde Slite inte lösa ut fartyget som istället gick till Silja Line. Slite gick i konkurs år 1993.
Silja Europa var andra fartyg på plats vid Estoniakatastrofen den 28 september år 1994 och kom också att leda räddningsinsatsen.
