Förre mässkallen Krister A Martell har i höst gett ut sin debutbok ”Iakttaget från byssan” som handlar om en kort men kärnfull sjömanskarriär på företrädesvis Rederi Ab Gustaf Eriksons kylfartyg med uppdrag över hela världen.
Detta är inte en bok som förskönar eller slätar över tillvaron till sjöss på 1980-talet. Tvärtom. Krister A Martell tar läsaren med på en resa som doftar svett, hårt jobb, sprit och sökandet efter sitt eget jag.
”Iakttaget från byssan” handlar om Martell själv som innan han blev myndig mönstrade på som mässkalle och på köpet fick se stora delar av världens hamnar. Äventyren och upplevelserna avlöser varandra och är beskrivna med ett imponerande minne för detaljer. Det är tydligt att researchen varit omfattande utan att för den skull bli tråkig.
Nu handlar den inbundna boken på 360 sidor absolut inte bara om partaj. Här finns generösa delar sjömanshistoria berättat med ett mustigt men ändå habilt språk. Det är nog inte bara en sjöman som på väldigt många ställen nickar instämmande.
Krister A Martell är att gratulera på många sätt. Dels för den brutala uppgörelsen med sitt yngre jag, dels för den närmast Charles Bukowski-liknande storytellingen som är lika rak som smärtsamt ärlig.
”Iakttaget från byssan” är en skön och viktig motvikt till de mer traditionella sjöfartsböckerna och -historikerna som berättar det tillrättalagda och därmed gångbara – alltför ofta från kontorsmiljö. Detta är vardagen sett med den vanlige sjömannens nyfikna ögon.
/Jörgen Pettersson
Fotnot: Nertill publicerar vi ett utdrag ur boken där unge Martell är på besök i Gdynia. Boken finns till salu på exempelvis Mariehamns bokhandel eller direkt från författaren.
Ett besök i Gdynia för att lasta med M/S Rannö år 1980
Jag hade fått lära mig att man i kommunistiska länder skulle beställa in en liten mängd lokal valuta som i Polen var zloty. I praktiken skulle man dock växla US-dollar på stan för det var en högre kurs som gjorde att besöket blev mycket billigare. Det var dock viktigt att se till att man aldrig hade mer pengar på fickan än man hade antecknat på listan. Zlotyna jag beställde hade jag hela tiden i hytten och levererade dem sedan tillbaka innan vi avgick. På stan kunde man nog ha mera pengar, men det gällde att göra sig av med dem innan man närmade sig hamnområdet. En vakt var nämligen stationerad vid landgången och vi i manskapet hade inte lov att vara ute på stan längre än ett visst klockslag som kunde ha varit 00.00 eller 01.00. Befälen fick vara några timmar längre i land än manskapet.
Det skulle ju ha varit helt bortkastat ”botten” om jag inte gick i land, så genast när alla formaliteter var avklarade gick vi i land. Vin hamnade på ett ställe där det var ganska mycket folk inklusive en hel del tjejer/kvinnor och också andra sjömän. Vi var ganska berusade när vi kom så det blev bra drag direkt. Vi drack mera och diskuterade med tjejerna som hade satt sig vid vårt bord. Ju längre kvällen led, desto mer började det klarna att både Putte och jag hade hittat varsin tjej som vi gott kunde gå lite längre med. det visade sig att tjejerna bodde grannar med varandra i Sopot och det var en bit dit. Taxi var billigt så vi hoppade in i en och åkte iväg. Vi kom överens med Putte att vi inte skulle stanna där länge, för vi måste tillbaka till Rannö innan vår tillåtna utegångstid gick ut. Putte lovade hämta mig och jag lovade det samma.
Jag vaknade med ett ryck och hade ingen j-a aning om var jag befann mig, men så såg jag tjejen som låg bredvid och började minnas. Hon sov tungt och visade inga livstecken fast jag hade vaknat. Jag såg på klockan som var 08.00 och tänkte att nu är allt åt helvete. Jag hittade mina kläder men märkte att alla mina pengar var slut i fickan, så vad göra? Jag såg pengarna jag givit till tjejen på hennes nattduksbord och tänkte att nöden har ingen lag. Jag lämnade lägenheten fortare än kvickt och hoppades att tjejen inte skulle vakna. För att få något i mig stal jag också en glasflaska mjölk som var lämnad vid porten, nu började det kännas på riktigt att jag hade druckit tequila kvällen före. Min puls började också hacka på ordentligt för jag visste att jag också riskerade hamna i fängelse för att jag inte hade lov att vara i land så länge. Jag borde ha varit ombord på fartyget för många timmar sedan.
Jag fick tag i en taxi och sa att jag ville till hamnen i Gdynia. Chauffören svarade att det finns flera hamnar så i vilken av dem var Rannö? Jag sa att det har jag ingen aning om, vi får väl fråga när vi kommer fram? Taxichauffören körde till en hamnport för att fråga en hamntjänsteman om Rannö låg där? Han kom tillbaka till bilen och talade om att Rannö hade avgått tidigt i morse. Va?! Det kan inte vara möjligt! Vi kom ju till kaj igår kväll, så varför skulle hon ha åkt iväg utan last?
Nu kan ni ge er fan på att pulsen steg om möjligt ännu högre och svetten sprutade i pannan, jag var i upplösningstillstånd! Jag gick själv med chauffören för att fråga på nytt och det visade sig att det var ett annat finländskt fartyg som hade avgått samma morgon. Ett fartyg från ESL-rederiet som kunde ha varit M/S Malmi, men jag är inte helt säker. Herregud, det var nära ögat men nu kunde jag lugna ner mig lite för vi fick rätt adress till Rannö.
Jag hade stulit så mycket pengar att jag kunde betala taxin, men hur skulle jag kunna smyga mig ombord utan att vakten märkte det? Och vad skulle de säga ombord, jag borde ha varit på jobb för många timmar sedan? Jag tittade på Rannö på avstånd och så fick Putte syn på mig. Han förstod direkt vad det gällde eftersom vakten stod nedanför landgången.
Putte signalerade till mig att hålla mig lugn en stund. Han gick efter en kartong Marlboro och fick vakten med sig till ett hus en bit bort från landgången för att göra affär med cigaretterna. När de var inne i huset sprang jag allt vad jag orkade till landgången och rusade ombord. Jag gick direkt till byssan och informerade kockstuerten om att jag nu var ombord. Han hade dukat fram frukosten och diskat upp allt, så inget av mitt jobb var ogjort. Jag hann själv fixa fram lunchen, så det var troligtvis ingen i befälet som märkte att mässkalle saknades på morgonen. Tack Kalle Malén för det!
Putte hade nog försökt väcka mig mig i Sopot men han hade inte fått liv i mig. Tequilan hade säkert medfört att jag var helt utslagen eller medvetslös närmare bestämt. Herregud, vad mycket jag lärde mig den hårda vägen den kvällen/natten, men det skulle inte vara över helt.
Vi gick i land ännu några kvällar men jag hade lärt mig min läxa och var också förberedd på att betala tillbaka pengarna till tjejen, men jag såg inte till henne mer. I slutet av veckan började jag märka att det inte stod helt rätt till där nere när jag kissade. Jag började också bli kissnödig allt oftare. Jag hade fått berättat för mig om könssjukdomarna de andra hade råkat ut för, så jag kände till om hur t ex gonorré skulle kännas. Man skulle nämligen börja pissa taggtråd, men så illa var det ännu inte så kanske det var nåt annat?
