Tapani Voionmaa är sjökaptenen och juristen som började med att knacka rost på långfart och som sedan tre år tillbaka är en entusiasmerande ordförande för Rederierna i Finland (RIF) som efter några dystra och långa år vädrar en lovande framtid. Han prisar den åländska entreprenörsandan och skulle vilja se mer av den i hela shipping-Finland.
Till vardags jobbar Tapani Voionmaa som chefsjurist och styrelsens sekreterare på Finnlines som numera är ett helägt dotterbolag till italienska redardynastin Grimaldis som är på sjunde generationen fartygsägare!
Voionmaa har suttit som ordförande för RIF i tre år och gjort sig känd som en ledare med grundmurad optimistisk syn och tro på möjligheterna. Han gör det på goda grunder, Voionmaa har på många sätt gått den långa vägen inom branschen och är mycket väl insatt i det som händer i sjöfarts-Finland. Fast det inte så många känner till är att just den här juristkarriären de facto började med att han, efter avslutad skolgång i Helsingfors normallyceum, som jungman knackade rost ombord på M/S Aymara som gick på FÅA:s Finland-Sydamerikalinje.
– Jag ”flydde” till sjöss och fick lära mig väldigt mycket om praktisk sjöfart under den tiden, ler Tapani Voionmaa som sedan fortsatte ett tag för Johnson Line innan fortsatta studier stod för dörren.
Han utexaminerades från sjökaptensutbildningen i Åbo 1977 men skulle aldrig skaffa tillräcklig praktik för att få ut sitt kaptensbrev. Istället lockade juristutbildningen som han skaffade genom att först läsa parallellt i Åbo och sedan vid universiten i Helsingfors, Frankrike och London.
Tack vare det är Tapani Voionmaa i dag flytande på fyra språk; finska, svenska, engelska och franska.
– Och lite tyska!
Goda finländska exempel
Att den finländska sjöfarten efter tio års kräftgång är på stark tillbakamarsch beror på många olika faktorer. Världsekonomin är på väg tillbaka till hygglig form vilket Finland i sig inte kan göra så mycket annat åt än att åka med. Fast även nationellt har det hänt saker på sistone, Tapani Voionmaa lyfter den allmänna atmosfären i landet som andas mer framtidstro än på länge.
– Sättet som man gjorde affärer på i den gamla industrieran är på väg bort och har ersatts av en entreprenörsanda som påminner om det som sker på Åland. Det ser man inte minst inom sjöfarten där det finns goda exempel bland de finländska rederierna, säger han och nämner ESL, Bore, Viking Line och Finnlines som goda exempel på hållbarhetstänk och nya affärsmodeller.
Han har även sett vad som kan ske, i positiv bemärkelse, på nära håll efter Grimaldis köp av Finnlines som tidigare kontrollerades av industrin och betraktades mer som ett nödvändigt ont än ett företag med fantastiska framtidsutsikter. Sedan Grimaldi tog över med början 2005 har Finnlines gått från klarhet till klarhet och genomför just nu en omfattande förnyelse av flottan och expansion av verksamheten. Finnlines har man ägt till 100 procent sedan 2016.
– Vad som är det bästa med sjöfarten? Enkelt. Att få möjlighet att jobba tillsammans med så oerhört många innovativa, entusiastiska och tänkande människor. Vad kan vara bättre än det?! Varje dag lär jag mig något nytt och tvingas hela tiden komma ihåg att shippingen de facto ÄR ett globalt system och en del av världssamhället
Lika stor som skogsindustrin
Tapani Voionmaa understryker att sjöfarten och deras kringnäringar, det så kallade sjöfartsklustret, är extremt viktigt för Finland men inte lika känt som till exempel skogsindustrin. Därför utgör informationsspridning en viktig del i arbetet inom RIF.
– Sjöfartsklustret omsätter lika mycket som skogsindustrin, cirka tretton miljarder euro per år vilket säger väldigt mycket om storleken. Dessutom är Finland i de flesta avseenden att betrakta som en ö i Europa vilket ställer krav på eget tonnage och en fungerande infrastruktur.
Till detta kan läggas den uppfinningsrikedom och framtidstro som genomsyrar sjöfarten.
– Det finns väldigt många exempel på detta; rotorsegel, LNG-drift, modern skeppsbyggnadsindustri och mycket mer.
Skulle du själv rekommendera unga att i dag söka en framtid inom sjöfarten?
– Ja. Det finns massor av olika arbetsplatser att sikta mot. Till sjöss ombord på fartygen såklart men också i land i kontoren. Det ska skapas nya logistiska kedjor och internetplattformar, automation och digitalisering kommer att förändra hela branschen. Sjöfarten är en viktig del i Finland och något hela samhället drar nytta av. Därför är möjligheterna många liksom jobben, fast kanske inte de jobb som finns i dag utan nya!
Stödet måste vara kvar
Även om sjöfarten i dag präglas av framtidstro och uppfinningsrikedom saknas inte utmaningar. Till exempel har en arbetsgrupp under ledning av tidigare ministern Mauri Pekkanen under vintern och våren försökt nå ett förslag om hur framtidens sjöfartsstöd ska behandlas, ett av dem anses det så kallade manskapsstödet vara. Något resultat nådde aldrig arbetsgruppen
– Jag var inte ens nervös för det stöd som i dag riktas till sjöfarten. Det har varit en bra diskussion och jag uppfattar att de ansvariga i dag förstår samhällsvärdet av den finländska sjöfarten. Det handlar om import och export, försörjningsberedskap, utbildningsväsendet, teknologin, alla internationella kontakter. Finländsk sjöfart är en del av den europeiska och där betraktas det som självklart att ett land ska stöda sin egen sjöfart, säger Tapani Voionmaa och ger ett talande exempel:
– Om vi grovt räknat säger att 3.000 bekvämlighetsflaggade lastfartyg trafikerar i Östersjön är motsvarande för siffra under finländsk flagg 200. Utan ett stöd från samhället har dessa inhemska rederier ingen chans att fortsätta. Hur ska utrikeshandeln klara sig då?
Är de finländska redarna med på allt detta och deltar i styrelsemöten och så vidare?
– Absolut! Finländska rederier har alltid kommit bra överens i de stora linjerna. På våra träffar har vi väldigt goda diskussioner och alla möten är synnerligen välbesökta.
Måste blicka framåt!
Det är uppfriskande att prata sjöfart med Tapani Voionmaa och därmed omöjligt att motstå frestelsen att ställa de frågor som egentligen ingen kan svara på:
Ser vi helt autonoma fartyg inom tio år?
– Hmmm… Tekniken har gått eller snarare rusat framåt, mest i Sverige, Norge och Finland. Ja, det finns autonoma fartyg på några särskilda och lämpliga linjer. Globalt tar det längre tid än så eftersom det ju inte bara handlar om teknik utan också lagstiftning. Om tjugo tjugofem år, då ser det annorlunda ut!
När kan vi räkna med att se fossilfria fartyg även på andra rutter än de riktigt korta?
– Där går det också snabbt och vi ser det kanske mest på att fartyg särskilt i hamnar stänger av dieslarna för att ta landström eller gå på batterier. Hur snabbt detta kan bli verklighet på längre rutter är svårare att gissa och hänger i stort sett helt på hur ackumulatorerna utvecklas. Inom det området finns MASSOR att utveckla.
Är LNG framtidens bränsle?
– Absolut på kort sikt men över tid, vi pratar om decennier, så knappast. LNG är ju fortfarande ett fossilt bränsle och de fasas med säkerhet ut nån gång.
Hur ska små rederier klara sig i framtiden där väldigt mycket i dag går mot större enheter?
– Jag tycker det åländska entreprenörskapet över tid visat vägen för hela Finland. Det gäller att alltid vara nyfiken och hitta lösningar som andra inte sett. Globala rederier behövs men det gör också mindre mer riskbenägna företag. Alla är lika viktiga och det gäller att i alla lägen behålla en positiv syn på möjligheterna i framtiden.
