När Viveka Englund började på Rederiaktiebolaget Gustaf Erikson var bolaget på topp. Med rötterna i den sedan länge skrotade segelfartygseran flög namnet Gustaf Erikson högre och starkare än kanske någonsin. Rederiet var specialiserat på små kylfartyg som bokstavligen drog runt hela världen i jakten på laster som kördes mellan säljare och köpare på platser de flesta aldrig hört talas om.
Huvudkontoret bestod då av tjugofem personer som skötte bokföring, inköp, teknik, befraktning, löneräkning, besättning, försäkring och så vidare. I stort sett alla rum i det stora GE-kontoret var fyllt av mestadels män som skötte affärer i hela världen. Vart man än gick låg röken tät.
– Det var ju så på den tiden att alla rökte var som helst. Jag var själv ingen rökare men reagerade ändå inte på att det var konstigt. Man gjorde helt enkelt så, minns Viveka Englund.