Det pratas ofta om entreprenörskap och företagande och vikten av att våga osv. Fast de praktiska exemplen är sist och slutligen inte så många. Därför är det en fröjd att diskutera med bröderna Erik och Ove Kemmelmeier som satsade på nånting långt från den egna comfortzonen.
Idén att köpa Sunnan II och bli flytande krögare kom egentligen från Ove Kemmelmeier, till utbildningen trädgårdsmästare och självlärd fixare. Han fick nys om att Sunnan II, Ekenäs stolthet på den tiden, var till salu. Året var 2018 och fröet planterade han hos brodern Erik, tradenom till yrket och på den tiden helt utan ambitioner att bli redare.
Den första tanken fick gro uppemot ett år innan det blev dags. Med hjälp av lånade pengar blev Sunnan II sedan åländsk inom ramen för KEO Rederi Ab och på hösten 2019 körde sjökaptenen Dan Wikingsson hem fartyget. Ingen av bröderna Kemmelmeier har behörighet att själv föra befäl.
– Men snart blir det ändring, jag ska fixa behörighet för inrikesskeppare, säger Erik Kemmelmeier.
Sunnan II var i de flesta avseenden en bedagad dam då hon anlände till Åland och första stoppet blev följaktligen Algots varv på Klinten med målet att rusta upp bottenpartiet, byta lite plåt. I verkligheten skulle Sunnan II ligga på dock i tre månader under tiden 60 kvadratmeter plåt byttes ut, från 7,2 mm original till 8 mm helt nya. Ursprungligen är bottenplåtarna på Sunnan II nitade men den här gången blev det svetsning.
– Vi visste att det fanns saker som måste göras men vi förstod aldrig hur mycket, säger Ove Kemmelmeier.
Om oturen var framme när det gällde skicket på Sunnan II var vädret vänligare inställt. Just den vintern var idealisk för utomhusarbete och förutom plåtarbetet monterade de nyblivna redarna också en bogpropeller på fartyget.
– Det var nödvändigt, kunde man se på skrovet, säger Erik Kemmelmeir.
Till att börja med drevs denna av stora batterier men tack vare insatser från ett växande nätverk med fixare och rådgivare drivs bogen numera av en sinnrikt monterad hydraulpump och en magnetkoppling från huvudmotorn, på sätt och vis en landbaserad lösning men fullt gångbar också till sjöss.
När den milda vintern 2020 började gå mot sitt slut var det samtidigt som det började anlända rapporter från Kina om ett elakt virus som fick namnet Covid-19. Detta lät olustigt men inte farligt, till att börja med. Planeringen för att starta Sunnan II gick vidare med målet att köra premiärturen på Mors dag i maj. Kajplatsen var redan ordnad i Sjökvarteret i Mariehamn och Erik Kemmelmeier hade bokningssystemet någorlunda under kontroll. Då slocknade lamporna i hela världen och de nyblivna redarna tvingades tänka om för att rädda ekonomin.
Pandemin gjorde allt svårare och räddningen blev ett blygsamt investeringsstöd som nätt och jämnt räckte till att hålla bolaget flytande. Så småningom kunde Sunnan II, sommaren 2020 och med halva kapaciteten, inleda trafiken som kortfattat går ut på en trevlig båtuflykt och god mat.
– Då fick vi igång någon sorts kassaflöde och kunde planera lite mer framåt, minns Erik Kemmelmeier.
Det första året blev alltså utmanande på alla tänkbara sätt men Sunnan II överlevde och den följande vintern gick åt till att ”titta lite närmare” på motorn, en Volvo Penta på 340 hästkrafter som drivit fram fartyget sedan 1985. Fram tills dess var det ångmaskin som gällde för Sunnan II som byggdes så långt tillbaka i tiden som 1906, som ett av många systerfartyg till M/S Legend som kryssade i den åländska skärgården några intensiva år på 1990-talet.
– Det stod klart att något måste göras. Underhållet var, försiktigt uttryckt, eftersatt och det läckte både kylarvatten och olja, säger Ove Kemmelmeier.
De tre bolagisterna har från början tagit sig olika roller i rederiet. Enkelt uttryckt sköter Erik den dagliga verksamheten, Ove tar hand om maskin och fixar saker som går sönder medan Katja Mustonen-Kemmelmeier hållit i renoveringen av inredningen.
– Vi skruvade och fixade både nätter och dagar och lyckades med hjälp av rätt många få fason på den. Idag är allt i skick som nytt, säger Ove.
Sunnan II är idag i formell mening Ålands enda ”traditionsfartyg” vilket gör myndighetskrav något enklare att hantera. Inte så att man tummar på säkerheten för 90 passagerare och besättning, det vore otänkbart, men inspektörerna från Trafi har möjlighet till viss frihet när det gäller regelefterlevnad. Därför är till exempel trädetaljerna ombord många. Fartyget är i det stora hela i ett fantastiskt skick, en följd av mer eget arbete än bröderna Kemmelmeier riktigt vill medge.
– Visst har vi ägnat mycket tid åt detta men hittills är det värt det.
Sunnan II är försäkrad hos Alandia och måste följa reglerna för inrikestrafik vilket betyder riktig dockning vart femte år, däcksbesiktning varje år och skrovbesiktning två gånger på fem år.
Fast om det någonsin var skarpt läge var det när diskmaskinen ombord säckade. Då blev det skarpt läge.
– Vi tog hem och diskade på natten för att vara klara till följande morgon, förklarar Erik Kemmelmeier och beskriver vardagen för alla entreprenörer – allt måste lösas.
Förutom allt fixande med det sjöfartsmässiga är Sunnan II en hyggligt stor restaurang, fast flytande. Med nittio sittplatser i tre salonger finns inget utrymme för misstag eller slack. Varje tum av fartyget är utnyttjat och välplanerat, trots det lilla formatet.
Inredningen är snygg, välskött och försedd med historiska detaljer, som till exempel alla finländska presidenter genom tiderna och ett antal vackra fartygsmodeller. Durkarna är putsade och en fröjd att vistas på. Dessutom finns sex hytter ombord, än så länge outnyttjade men kanske något för AirBnB i framtiden.
– Vi har försökt bevara sådant som känns fint, säger Erik Kemmelmeier.
Idag är Sunnan II etablerad och en välbekant syn i den åländska skärgården. Gästerna är huvudsakligen ålänningar och fartyget gör i runda slängar 120 resor per år.
– Vi ser att andelen turister ökar men det är inte så enkelt att göra sig känd, säger Erik Kemmelmeier.
Och i ekonomisk mening. Hur klarar ni er?
– Vi håller oss flytande och ser en positiv trend trots att världsläget är utmanande. Vi har inte riktigt våga höja priserna så mycket som vi borde för att svara mot att alla våra kostnader blivit högre. Det är svårt att bygga upp några reserver för oväntade utgifter, säger Erik Kemmelmeier.
Vad har varit det bästa med att bli redare?
– Att ha fått chansen att lära sig något nytt, att det är skoj och att det är genuint åländskt, säger Erik.
– Alla nöjda kunder! säger Ove.
