Tallink Grupp tjänar mer, förlorar mindre och har fortsatt att pressa ner skulderna. Ändå är halvårsrapporten ingen berättelse om en återhämtning som fått ordentlig fart. Snarare om hur vd Peep Jalakas försöker hålla kursen när två av rederiets tyngsta kostnader, bränslet och utsläppen, stiger samtidigt.
Under årets första sex månader ökade Tallinks omsättning med 3,5 procent till 356,4 miljoner euro. Rörelseresultatet före räntor, skatter och avskrivningar, EBITDA, steg med 8,5 procent till 36,4 miljoner euro. Nettoförlusten minskade från närmare 36 miljoner till 24,5 miljoner euro, en förbättring med ungefär en tredjedel.
Det är betydande framsteg för en koncern som fortfarande arbetar sig bort från pandemins skuldbörda och de omfattande förändringar som följde när resandet över Östersjön kollapsade. Men årets andra kvartal visar samtidigt hur skör förbättringen är.
Omsättningen låg kvar på 207 miljoner euro, i nivå med fjolåret, medan EBITDA sjönk med 3,1 miljoner till 34,3 miljoner euro. Det motsvarar en nedgång på drygt åtta procent. Kvartalet slutade med en nettoförlust på 2,5 miljoner euro, där en skatt på 12,5 miljoner euro kopplad till utdelningen belastade resultatet.
På den här länken finns hela halvårsrapporten att läsa.
Förklaringen finns till stor del under bildäck och i skorstenen. Tallinks bränslekostnader ökade med 8,4 miljoner euro under kvartalet. Därtill kommer EU:s utsläppshandel, där rederiet från årets början måste täcka hela sina koldioxidutsläpp med utsläppsrätter.
– Höga bränslepriser och den ekonomiska osäkerheten på våra kärnmarknader fortsatte att påverka resultatet. Trots det har vi lyckats hålla den samlade utvecklingen stabil, säger Peep Jalakas.
Stabil är ett rimligt ord. Men stabilitet har blivit dyrt.
För passagerarrederierna är utsläppshandeln inte längre en kostnad som väntar vid horisonten. Den finns nu fullt ut i resultaträkningen. Samtidigt är möjligheten att föra över hela kostnaden på biljettpriserna begränsad. Hushållen i Finland, Sverige och Estland är fortsatt försiktiga, konkurrensen om fritidsresenärerna är hård och ett för högt biljettpris riskerar att lämna hytter, restaurangstolar och taxfreebutiker tomma.
Tallink transporterade 1,45 miljoner passagerare under det andra kvartalet, 2,2 procent färre än ett år tidigare. Antalet personbilar föll ännu mer, med 6,5 procent till drygt 199.000. Det antyder att den privata resandemarknaden fortfarande saknar det riktiga trycket, trots att det sammanlagda passagerarantalet under halvåret ökade med 1,3 procent till 2,49 miljoner.
Godstrafiken går åt andra hållet. Antalet fraktenheter steg med 2,9 procent under kvartalet till närmare 69.000. Det är ingen dramatisk vändning, men en viktig signal efter en längre period av svag konjunktur och pressade transportvolymer i Östersjöområdet. För Tallink ger frakten dessutom intäkter året runt och gör rederiet mindre beroende av sommarens passagerartoppar.
Peep Jalakas lyfter ökningen som ett tecken på kundernas förtroende. Den kan också läsas som ett försiktigt besked om att den regionala ekonomin håller på att bottna. Ännu är det för tidigt att tala om ett tydligt konjunkturskifte, men varje extra lastenhet förbättrar kalkylen på avgångar som ändå ska köras.
Samma logik styr flottan. Tallink har elva fartyg, men alla behövs inte på de ordinarie linjerna mellan Estland, Finland och Sverige. Därför har charterverksamheten blivit mer än ett komplement. Att hitta arbete åt fartyg som annars skulle ligga stilla minskar kostnaderna och stärker kassaflödet.
– Vårt mål är att ha rätt antal fartyg på kärnlinjerna och samtidigt se till att varje fartyg används på ett ändamålsenligt sätt, säger Jalakas.
Det är kanske rapportens viktigaste strategiska besked. Tallink tänker inte återgå till en tid när full egen linjetrafik var det självklara målet. Fartygen ska placeras där de gör mest nytta och ger bäst avkastning, på en Tallinklinje, under charter eller i annan trafik.
Samtidigt fortsätter koncernen att investera i den befintliga flottan. Under halvåret satsades 21,5 miljoner euro, främst på underhåll och uppgraderingar av bland andra Silja Symphony, Baltic Queen och Victoria I. Det handlar om att hålla fartygen attraktiva, men också om att förbättra effektiviteten i en tid när varje ton bränsle och varje utsläppsrätt kostar.
Någon snabb och genomgripande elektrifiering av de stora passagerarfärjorna är inte möjlig. Batterier kan avlasta i hamn, stötta vid manövrering och kapa förbrukningstoppar, men de stora energibehoven till havs kräver andra lösningar. Därför blir tekniska uppgraderingar, lägre fart, bättre ruttplanering och högre fyllnadsgrad avgörande medan branschen väntar på skalbara gröna bränslen.
Tallink minskade nettoskulden med 28,1 miljoner euro under det andra kvartalet till 409,6 miljoner euro. Det ger större handlingsutrymme, men skulden är fortfarande tillräckligt stor för att prägla besluten. Jalakas lovar därför fortsatt skuldminskning, effektivare användning av flottan och en stabil utdelningspolitik.
Halvåret visar att arbetet ger resultat. Omsättningen växer, EBITDA förbättras och förlusten krymper. Det andra kvartalet påminner samtidigt om villkoren: färre passagerare, dyrare bränsle och en utsläppsräkning som nu slagit igenom med full kraft.
Peep Jalakas har fått Tallink att röra sig åt rätt håll. Nästa steg är svårare. Nu ska förbättringen också bli varaktig lönsamhet.
