När de första champagneflaskorna bärgades från vraket söder om Föglö sommaren 2010 väckte fyndet internationell uppmärksamhet. Nu har Champagnegaleasen åter hamnat i fokus, men den här gången handlar det inte om exklusiva drycker utan om digital teknik, marinarkeologi och framtidens sätt att dokumentera kulturarv på havsbotten.
Under tre arbetsdagar i början av juni genomförde Kulturbyrån vid Ålands landskapsregering, tillsammans med sakkunniga från Finlands Museiverk, en omfattande dokumentation av det välkända vraket. Totalt genomfördes nio dykningar med målet att skapa en detaljerad tredimensionell modell av fartyget.
Metoden som användes kallas fotogrammetri och bygger på att tusentals fotografier tas från olika vinklar. Bilderna sammanfogas sedan digitalt till en exakt 3D-modell där forskare kan mäta, analysera och studera vraket utan att själva behöva vara på plats under vattnet.
Tekniken har på bara några år blivit ett av de viktigaste verktygen inom marinarkeologin. Samma metoder används idag för att dokumentera allt från antika vrak i Medelhavet till fartygslämningar i Östersjön och kritisk undervattensinfrastruktur som kablar, pipelines och hamnanläggningar.
Detta kan handla om ett historiskt sammanbrott med flera bäringar. För Åland innebär utvecklingen att historiska fartyg kan dokumenteras med en precision som tidigare varit omöjlig.
De senaste dykningarna på Champagnegaleasen genomfördes 2010-2011. Då kunde forskarna konstatera att vraket sannolikt är ett mindre fraktfartyg, troligen en galeas från första hälften av 1800-talet. Slutsatsen baserade bland annat på träprover och föremål som hittades ombord.
Det var också under dessa undersökningar som de berömda franska champagneflaskorna bärgades, ett fynd som gav vraket dess namn och satte Åland på världskartan långt utanför den maritima kretsen.
Sedan dess har vraket skyddats genom dykförbud. Flera av fynden från platsen visas idag på Ålands kulturhistoriska museum tillsammans med en modell av fartyget.
Den nya dokumentationen handlar dock om betydligt mer än att skapa snygga digitala bilder. En detaljerad 3D-modell gör det möjligt att följa vrakets förändringar över tid. Forskare kan upptäcka om konstruktionen påverkas av strömmar, sediment eller biologisk aktivitet och jämföra framtida mätningar med dagens dokumentation.
Det blir därmed möjligt att bedriva långsiktig övervakning utan att behöva göra omfattande ingrepp på plats.
Arbetet genomfördes med hjälp av frivilliga tekniska dykare med stor erfarenhet av undervattensfotografering och 3D-modellering. Finlands Museiverk bidrog samtidigt med både utrustning och specialistkompetens.
Samarbetet speglar en utveckling som har blivit allt tydligare inom marinarkeologin. Gränserna mellan forskning, avancerad dykteknik och digital visualisering blir alltmer flytande. Det som tidigare krävde omfattande expeditioner och stora resurser kan idag genomföras betydligt effektivare med hjälp av högupplösta kameror, kraftfull programvara och specialiserade dykteam.
Samtidigt växer intresset för Östersjöns vrakmiljöer. Det kalla och bräckta vattnet har gjort vattnen kring Åland till en av världens bäst bevarade undervattensmiljöer för historiska fartyg. Här finns allt från medeltida handelsfartyg till örlogsskepp och segelfartyg från segelfartygsepoken.
I det sammanhanget är Champagnegaleasen en viktig pusselbit. Inte bara för Ålands historia utan också för förståelsen av den handel som under århundraden band samman hamnar, städer och marknader runt hela Östersjön.
Nu fortsätter arbetet ovanför vattenytan. Kulturbyrån sammanställer en rapport från undersökningen som ska publiceras senare under året. Även den färdiga 3D-modellen och resultaten från dokumentationen kommer att göras tillgängliga för allmänheten.
Det innebär att ett av Ålands mest omtalade vrak snart kan besökas digitalt av forskare, sjöfartsintresserade och historieentusiaster världen över, utan att någon behöver lämna kajen.
