I en tid när sjöfartens klimatomställning ofta diskuteras i termer av regleringar och nya bränslen visar detta att förändring i praktiken ofta börjar hos transportköparen.
Det var metallföretaget Boliden som tog initiativet. Kunden, som använder short sea-linjen mellan Norge och kontinenten för att transportera zinkprodukter, frågade om det gick att minska klimatavtrycket från transporterna. Resultatet blev en investering på omkring en miljon euro i energieffektiv teknik ombord på bulkfartyget M/S Odda Marie som ägs av Rederi Ab Nathalie och som opereras av Baltic Line.
Under 2024 utrustades fartyget med två tekniska lösningar som allt oftare diskuteras inom närsjöfarten: vindassisterad framdrivning och möjlighet till landström i hamn. Efter ett planerat varvsbesök i Tallinn är fartyget nu tillbaka i trafik på linjen mellan Odda i Norge och hamnar som Amsterdam och Hull.
Investeringen är ett exempel på hur klimatkraven i logistikkedjan snabbt förändrar affärslogiken i short sea-shipping.
Odda Marie trafikerar en etablerad linerlinje i Nordsjön som drivs av Baltic Line AS, ett norskt rederi inom DSD-gruppen. Verksamheten är typisk för den typ av short sea-trafik som länge utgjort ryggraden i nordisk industriell export.
Varje vecka avgår fartyg från Åbo med industrigods, bland annat metallprodukter, skogsprodukter, kemikalier och containrar, till hamnar i Baltikum, Polen, Danmark och Norge.
Linertrafiken mellan Finland, Norge och kontinenten har funnits i tre decennier och är i hög grad anpassad till industrins logistikkedjor. Fartygen seglar enligt fasta tidtabeller och fungerar i praktiken som flytande delar av kundernas produktionssystem.
Den typen av trafik är samtidigt särskilt känslig för förändringar i klimatkrav och kostnadsstruktur.
Till skillnad från oceangående bulkfart, där chartermarknaden ofta styr, är short sea-segmentet starkt integrerat i industriella värdekedjor. Transportköparnas hållbarhetsmål spiller därför snabbt över på rederiernas investeringsbeslut.
Den mest uppmärksammade delen av uppgraderingen på Odda Marie är installationen av vindassisterad framdrivning.
Tekniken, ofta i form av rotorsegel, vingsegel eller andra aerodynamiska system, har de senaste åren fått ett uppsving i takt med att bränslepriser och utsläppskostnader stigit.
Inom europeisk short sea-shipping betraktas vindassistans allt oftare som ett relativt snabbt sätt att minska utsläppen utan att behöva byta huvudbränsle. Systemen kan i många fall reducera bränsleförbrukningen med 5-20 procent beroende på rutt och fartygstyp.
För Nordsjötrafik, där vindförhållandena ofta är gynnsamma, kan effekten vara särskilt intressant. Samtidigt är investeringskostnaden betydligt lägre än för exempelvis metanol- eller ammoniakonverteringar.
Det gör tekniken attraktiv för rederier med äldre tonnage som vill förbättra energieffektiviteten utan att bygga nytt.
Den andra delen av uppgraderingen, landström, speglar en parallell utveckling i europeiska hamnar. EU:s nya regelverk inom ramen för FuelEU Maritime och AFIR-förordningen innebär att allt fler hamnar måste erbjuda landström till fartyg.
För fartyg i regelbunden trafik, som short sea-linjer och ropax-fartyg, kan detta snabbt bli ett konkurrenskrav. När motorerna kan stängas av i hamn minskar både utsläpp och buller, samtidigt som rederiet undviker kostnader för bränsle och utsläppsrätter.
Investeringen i Odda Marie är i absoluta tal relativt liten. Men den illustrerar en bredare trend i europeisk närsjöfart. I takt med att EU:s utsläppshandel (EU ETS) omfattar allt fler fartyg och transportköpare skärper sina klimatmål blir energieffektivisering snabbt en affärsfråga.
För rederier kan små tekniska förbättringar ge betydande ekonomiska effekter. Varje procent lägre bränsleförbrukning innebär både lägre bunkerutgifter och färre utsläppsrätter att köpa. För transportköpare innebär samma investering möjlighet att minska scope-3-utsläpp i logistikkedjan, något som allt fler industribolag måste rapportera.
Projektet visar också hur relationen mellan rederi och transportköpare förändras. Traditionellt har rederier levererat transportkapacitet medan industrin fokuserat på produktion. Nu sker investeringar allt oftare i samarbete.
RABN och Baltic Line beskriver relationen mer som ett partnerskap än en klassisk kundrelation. Den typen av samarbete kan bli avgörande när sjöfarten går in i en period av stora tekniska förändringar. För många rederier blir frågan inte bara vilka fartyg man bygger, utan tillsammans med vem.
