Ett nytt kapitel i den finländska varvshistorien skrevs i juli när kanadensiska Davie meddelade att man köper Mäntyluoto-varvet i Björneborg. Affären innebär att Helsinki Shipyard, som redan ingår i Daviegruppen, nu får ståltillverkning i egen regi, ett efterlängtat och avgörande steg i företagets strategi att kontrollera hela värdekedjan från ritbord till färdigt fartyg.
Affären gäller köp av bolaget Enersense Offshore Oy, som äger Mäntyluoto-varvet, från den finländska energikoncernen Enersense. Prislappen landar på 7,5 miljoner euro, varav fem betalas direkt och resterande 2,5 miljoner sex månader senare. Övertagandet väntas vara klart senast i slutet av september 2025.
Omkring 100 personer arbetar vid varvet i Pori, men de flesta är för närvarande permitterade. Det ser dock snart ut att förändras, enligt ett inlägg på LinkedIn från Davies koncernchef James Davies:
”Förvärvet av Enersense Offshore Oy gör att Davie och Helsingforsvarvet blir Finlands enda skeppsbyggare med full kapacitet i egen regi, från fartygsdesign och ståltillverkning till blockkonstruktion. Faktum är att vi nu är bättre rustade i hela skeppsbyggandets värdekedja, från ritning till leverans.”
Han tillägger:
”Affären säkrar framtiden för det högt kvalificerade teamet i Mäntyluoto, stärker vår kapacitet att leverera komplexa fartyg i högt tempo och befäster vår förmåga att betjäna både europeiska och nordamerikanska marknader. Det är också ett lyft för centrala projekt som Polar Max, den nya generationens tunga isbrytare vi bygger för Kanada. Ståltillverkningen i Pori inleds omedelbart, ett tydligt tecken på att detta inte bara är ett förvärv, utan ett framtidskliv.”
Varvet i Mäntyluoto har haft en skiftande historia, präglad av många ägarbyten och en viss osäkerhet kring framtiden. Det har tidigare gjort sig känt för att bygga stora offshoreplattformar och har teknisk erfarenhet av tunga stålkonstruktioner, ett faktum som väger tungt när det gäller blockbygge för fartygsskrov.
Att Helsinki Shipyard nu får stålkraft i egen regi är en anmärkningsvärd vändning. För omkring tjugo år sedan sålde varvet av sin egen ståltillverkning och har sedan dess varit beroende av externa underleverantörer för att skära och sammanfoga stålplåt och profiler till de massiva block som bygger upp moderna fartygsskrov.
Hittills har detta fungerat, enligt varvet själva har inga fartyg levererats för sent på grund av detta. Men köpet av Mäntyluoto ger betydligt större kontroll och flexibilitet, särskilt när det gäller stora och tidspressade projekt som isbrytare för Kanada eller potentiellt även för USA:s kustbevakning.
Davie är en tung aktör inom isbrytarsegmentet och arbetar redan med projektet Polar Max, en ny generation av tunga isbrytare för Kanada.
Ett av de bolag som ägnar sig åt just detta är Elomatic i Finland där Michalea Snöborgs, med examen från Högskolan på Åland, arbetar. Läs hela artikeln här: https://sjofart.prenly.com/p/alands-sjofart/2025-03-19/r/9/16-17/1875/1866935.
I bakgrunden pågår diskussioner om att bygga isbrytare också för USA:s kustbevakning, ett område där Helsingforsvarvet är en av få aktörer i världen med en färsk meritlista: senast man levererade en isbrytare gick det bara 36 månader från kontrakt till leverans.
Affären med Mäntyluoto kan också få betydelse för framtida transatlantiska samarbeten. Davie har redan varv i Texas, och en möjlig strategi vore att bygga de första fartygen i Finland och därefter flytta delar av produktionen till USA när den industribasen hunnit ikapp.
Det finns ett symboliskt och tekniskt värde i att återföra ståltillverkningen till varvskoncernen. I branschen är det ofta lättare att hitta god designkompetens än pålitliga leverantörer av tung stålkonstruktion. Design kan outsourcas eller köpas in, Davie och Helsingforsvarvet har till exempel samarbetat med Aker Arctic, men när det gäller stora ståldelar krävs tunga maskiner, rätt logistik och framför allt människor med rätt kunskap.
I detta ljus blir investeringen i Mäntyluoto mer än bara ännu ett varvsförvärv, det är ett industriellt återtagande och en strategisk förstärkning.
Och för Björneborg innebär affären mer än bara arbetstillfällen. Det är en chans till industriell renässans, ett sätt att förvalta, och förnya, en stolt ingenjörstradition.
