Två veckor på öppet hav, dykningar på upp till 80 meters djup och ett väder som till slut satte stopp. När Finlands miljöcentral och marinen summerar sommarens operation vid pansarfartyget Ilmarinen är ändå den viktigaste slutsatsen tydlig: en betydande miljörisk i norra Östersjön har blivit mindre.
På den här länken berättar Ålands Sjöfart om operationen när den inleddes.
Mellan den 14 och 24 juli bärgades omkring 60 ton olja från vraket, huvudsakligen lätt brännolja. Det motsvarar ungefär 60 procent av de omkring 100 ton som beräknats finnas kvar ombord.
Helt färdiga blev myndigheterna inte. Hård sjögång tvingade operationen att söka skydd i skärgården under tre dagar och arbetet avslutades dessutom ungefär ett dygn tidigare än planerat.
– I sin helhet var operationen lyckad, även om vi på grund av den hårda sjögången var tvungna att avbryta arbetet i tre dagar och söka skydd i skärgården. På grund av vågorna var vi också tvungna att avsluta operationen ungefär ett dygn tidigare än planerat, säger projektchef Tommi Kontto från Finlands miljöcentral.
Trots avbrotten hann dykarna tömma tankarna i fartygets förskepp. Det är viktigt. Ilmarinen har legat på havsbottnen sedan september 1941 och korrosionen arbetar långsamt men obönhörligt vidare på det gamla skrovet.
– Med tanke på det var arbetet väldigt effektivt. Olja avlägsnades från de tankar som finns i fören på Ilmarinen, vilket avsevärt minskade risken för en stor miljöolycka till följd av en eventuell kollaps i fören.
Operationen har också gett myndigheterna ny kunskap om var den olja som redan sipprat ut från vraket kommer ifrån. Tidigare undersökningar har visat ett läckage på omkring en till två droppar brännolja i minuten. Nu kunde läckaget lokaliseras till nitskarvar i skrovet där korrosionen gått längst.
Det gör fortsättningen angelägen. Uppskattningsvis 40 ton olja finns fortfarande kvar och planen är att återvända till Ilmarinen under 2027 för att slutföra tömningen.
Själva arbetsplatsen förklarar varför ett till synes enkelt uppdrag, att pumpa olja ur tankar, utvecklas till en stor myndighetsoperation.
Vraket ligger på 60-80 meters djup i Finlands ekonomiska zon utanför territorialvattnet och dessutom upp och ned med kölen uppåt. Marinens dykare fick därför borra sig genom fartygsbottnen för att nå tankarna.
– Det är 60-80 meter djupt på platsen där Ilmarinen förliste. Det ställer oerhört hårda krav på säkerheten både när det gäller materielen, dykningen och operationen som sker på ytan. Ilmarinen vilar upp och ned på havsbottnen med kölen mot ytan. Vi lyckades pumpa olja direkt från tankarna genom hål som vi hade borrat genom fartygets botten, säger kommendör Toni Joutsia, Kustflottans stabschef.
Kustflottan ledde arbetet tillsammans med en koordinator från Finlands miljöcentral. Multifunktionsfartyget Louhi och oljebekämpningsfartyget Halli deltog, medan Gränsbevakningsväsendet stod i beredskap med fartyg och flyg för att kunna ingripa om operationen i sig skulle orsaka ett oljeutsläpp.
Även Försvarsmaktens center för dykmedicin fanns ombord på Louhi. Tryckkammare, läkare, dyksjukskötare och fältsjukskötare stod redo om något skulle inträffa med dykarna på djupet.
Förberedelserna började redan 2023. Operationen övades under 2025 och på nytt våren 2026 innan det var dags att gå ner till vraket.
– Varje vrak är unikt och speciellt. Man måste bekanta sig ingående med platsen och förhållandena som råder där. Arbetet måste planeras och utrustningen väljas ut noggrant så att det går att avlägsna olja på ett sätt som är säkert såväl för miljön som för dem som arbetar med operationen, säger Tommi Kontto.
För sjöfarten är Ilmarinen samtidigt ett konkret exempel på ett problem som blir allt mer aktuellt i Östersjön. På bottnen ligger fortfarande ett stort antal fartyg från de båda världskrigen med olja och andra miljöfarliga ämnen ombord. De har legat där i årtionden, men de blir inte mindre problematiska med tiden. Tvärtom ökar risken när skrov, tankar och förband korroderar.
Ilmarinen är det femte riskvraket som saneras inom Hylky-projektet. Miljö- och klimatminister Sari Multala konstaterar att erfarenheterna också bygger upp den finländska beredskapen för kommande operationer.
– Inom Hylky-projektet har redan fyra riskvrak i Östersjön sanerats före detta. Det är fint att myndigheternas kompetens och beredskap att agera i sådana här utmanande uppdrag och förhållanden har stärkts i och med de här operationerna, säger minister Multala.
Men Ilmarinen är inte vilket riskvrak som helst.
Pansarfartyget, som tillsammans med systerfartyget Väinämöinen utgjorde kärnan i den unga finländska flottans slagkraft, gick på en sjömina under Operation Nordwind den 13 september 1941. Ilmarinen kapsejsade och sjönk snabbt. Av besättningen omkom 271 personer.
Vraket är deras gravplats.
Därför har operationen hela tiden haft två uppgifter som måste förenas: att undanröja ett miljöhot utan att störa dem som blev kvar med fartyget.
– När det gäller griftefriden måste man konstatera att vi lyckades respektera den under hela operationen. Vi störde inte våra marinsoldaters sista viloplats, säger Toni Joutsia.
Han riktar också ett tack till dem som följde myndigheternas uppmaning att hålla sig undan medan arbetet pågick.
– Man måste säga att de marina myndigheternas yrkeskunskap och sjömanskap är på en hög nivå. Varje åtgärd var välplanerad och inövad både vid ytan och på djupet. Vi som deltog i operationen tackar sjöfolket för att de gav oss arbetsro i området, säger kommendör Toni Joutsia.
Nu återstår ungefär 40 ton.
Om väder, teknik och förhållanden tillåter ska de bort nästa år. Först då kan en miljörisk som legat på Östersjöns botten sedan 1941 på allvar betraktas som undanröjd.
Bildtext:
Olja som bärgats från vraket av Ilmarinen överfördes från multifunktionsfartyget Louhi till en tankbil vid Marinens bas i Pansio den 25.7.2026. Oljan transporterades till en anläggning för behandling av flytande oljeavfall. Av spilloljan framställs bränsle. Behandlingen och återvinningen bidrar till att förverkliga principerna för den cirkulära ekonomin. Foto: Tommi Kontto/Finlands miljöcentral.



