Veckan började med nyheter från Mariehamn. Viking Line gör om sin organisation och samlar koncernledningen i en ny grupp under vd Marcus Risberg. Vid hans sida sitter ekonomidirektören Mats Engblom, tekniske direktören Ulf Hagström och marknadsdirektören Peter Hellgren. Samtidigt ska rederiet rekrytera två nya direktörer: en med övergripande kommersiellt ansvar och en för den operativa verksamheten.
Det kan te sig som intern bolagsförvaltning, men förändringen säger något om vad Viking Line vill åstadkomma. Ansvar för passagerarförsäljning, verksamhet ombord, personal och inköp samlas tydligare när konkurrensen hårdnar och kostnaderna stiger. Informationsdirektören Johanna Boijer-Svahnström fortsätter med extern kommunikation och samhällsrelationer, medan Wilhelm Hård af Segerstad får ansvar för strategiska inköp och logistik. Omställningen sker stegvis under de kommande månaderna.
Från Mariehamn går färden vidare till Indien, där ESL Shipping på måndagen tog emot 5.400 DWT M/S Luxomar.Fartyget är det tolfte och sista i rederiets serie Green Coasters och styr nu mot Europa. Alla fartygen har byggts vid Chowgule & Company och får isklass 1A, batterihybriddrift och möjlighet att använda landström.
Tolv relativt små lastfartyg väcker inte samma uppmärksamhet som ett nytt kryssningsfartyg. För den nordeuropeiska industrin är de ändå viktiga. Coastertrafiken går nära hamnarna, arbetar i is och fraktar råvaror och produkter där alternativen på land ofta är sämre. När hela serien är i drift blir det möjligt att bedöma hybridtekniken i daglig trafik, inte bara i enstaka demonstrationsprojekt.
Samtidigt blir det svårare att vara säker på var fartyget faktiskt befinner sig. Svenska Kustbevakningen varnade i veckan för kraftigt ökade störningar i satellitnavigeringen, särskilt i sydöstra Östersjön. Vid jamming försvinner signalen. Spoofing är mer förrädiskt: systemen visar en trovärdig men felaktig position, som dessutom kan spridas vidare till AIS, radarpresentationer och ledningssystem.
Myndigheten utbildar därför sina besättningar i att navigera med död räkning, gyro och logg när satelliterna inte längre går att lita på. Samma vecka berättade finländska myndigheter att fyra ukrainska drönare som hamnade i Finland i våras hade kastats ur kurs av kraftig GNSS-störning över östra Finska viken i kombination med hård vind. Alla fyra bar sprängladdningar. Ingen människa skadades, men händelserna visar att störningarna har gått från tekniskt irritationsmoment till konkret säkerhetsrisk.
På tisdagen inleddes rättegången mot kaptenen och båtsmannen på lastfartyget Fitburg i Helsingfors tingsrätt. Åklagarna hävdar att fartyget släpade en ankarkätting och delar av ett skadat ankare omkring 130 kilometer längs botten på nyårsafton 2025. Två telekablar skadades och fartyget passerade ytterligare åtta undervattensförbindelser, bland dem el- och gasinfrastruktur.
De åtalade nekar och bestrider Finlands rätt att pröva målet. Helsingfors tingsrätt anser däremot att den är behörig. Därmed blir processen ännu ett försök att reda ut var olycka, vårdslöshet och sabotage börjar och slutar när skadan sker på havsbotten och flera länders ekonomiska zoner berörs.
Ännu längre norrut får frågan en mer militär dimension. Enligt västliga tjänstemän som talat med Reuters spårade Storbritannien, Norge och USA i våras ryska djuphavsfarkoster nära Svalbard. Farkosterna ska ha övat på att placera teknik som kan slå ut undervattenskablar utan tydliga spår. Operationen avbröts efter att de ryska fartygen konfronterats.
Ingen kabel skadades. Själva insatsen blev delvis känd redan i april. Veckans nya uppgifter gäller den påstådda tekniken, platsen och USA:s deltagande. De två fiberkablarna mellan Svalbard och det norska fastlandet är vardera omkring 1.400 kilometer långa och förmedlar bland annat data från satellitstationen SvalSat. På 2.700 meters djup ligger en av Europas mest betydelsefulla förbindelser.
Oroligheterna påverkar också lasten. Lettlands regering vill införa en tull på 300 procent på spannmål från Ryssland och Belarus. Ryssland har styrt mer spannmål mot lettiska hamnar när ukrainska attacker försvårat exporten från ryska hamnar vid Östersjön, Svarta havet och Azovska sjön. Det nya är att den ökade baltiska transittrafiken nu möts av ett konkret politiskt försök att stoppa den.
Veckans mest dramatiska siffror kom ändå från Hormuzsundet. Efter nya amerikanska och iranska angrepp mot tankfartyg sjönk antalet registrerade fartygspassager på torsdagen till sju. Före kriget passerade omkring 125 större handelsfartyg om dagen. Ett av veckans mål var den Panamaflaggade tankern New Andros, lastad med omkring två miljoner fat irakisk brännolja. Besättningen klarade sig och någon läcka rapporterades inte.
Marknaden har hittat alternativa bunkerleveranser, men priset på lågsvavligt fartygsbränsle i Singapore ligger fortfarande mer än 60 procent över nivån före kriget. För rederier i Norden och Europa når kriget därför långt utanför Persiska viken: genom dyrare bunkring, högre försäkringar och ännu en handelsled som inte längre kan tas för given. Det är veckans röda tråd. Modern sjöfart avgörs lika mycket av det som finns under kölen och ovanför masten som av maskinen däremellan.
