När Tallinks snabbfärjor M/S Megastar och M/S MyStar i januari drevs till 74 procent av flytande biometan (LBM) på linjen Helsingfors-Tallinn var det ytterligare ett steg i en utveckling som pågår hos i stort sett alla rederier. Biogas har gått från att vara ett marginalspår till att bli ett av de mer praktiska verktygen i passagerarsjöfartens klimatomställning.
Tallink är först ut med att nå så höga volymer i reguljär trafik, men man är långt ifrån ensam om att röra sig i samma riktning. Viking Line har successivt ökat användningen av biogas i sin LNG-flotta, framför allt på Viking Grace, där biogas redan utgör en växande andel av bränslemixen. Eckerö Line har på motsvarande sätt testat och infört biogas i delar av sin hybriddrift på linjen Helsingfors-Tallinn, medan Wasaline mellan Vasa och Umeå också har börjat integrera biogas i sin energiportfölj, vid sidan av batteridrift.
Tillsammans pekar detta mot ett gradvis, marknadsdrivet skifte: biogas blir inte standard över en natt, men blir allt svårare att bortse från i nya investeringar, upphandlingar och hållbarhetsredovisningar.
För Tallink innebär januariutfallet ändå ett tydligt steg framåt. På kort sikt visar det att stora volymer biometan kan säkras och användas i kommersiell trafik utan driftstörningar. På längre sikt handlar det om att positionera sig i ett regelverk som bara blir tuffare.
Europeiska unionen och Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) skärper successivt kraven på minskade växthusgasutsläpp. För passagerarrederier med tät trafik och korta omloppstider är alternativen begränsade: batterier räcker inte för de största fartygen, och vätgas ligger ännu flera år bort i skala. Biometan, däremot, kan användas i befintliga LNG-system.
Tallink formulerar det tydligt som en affärsstrategi:
– Megastar och MyStar är konkreta exempel på hur renare sjötransporter är verklighet. Genom att byta till biobränsle har vi skapat en grön bro i Finska viken. För Tallink är detta ett långsiktigt strategiskt steg. Vi är glada att vår partner Elenger har säkrat de nödvändiga bränslevolymerna. Om priset och tillgången på bränsle förblir gynnsam kommer vi att fortsätta använda flytande biometan på lång sikt, säger Tallink Grupps vd Paavo Nõgene.
En fullständig övergång från fossila bränslen till biometan beräknas minska Tallinks växthusgasutsläpp med omkring 75 procent. Samma logik gäller i princip även för andra rederier: klimatvinsten är stor, medan den tekniska risken är relativt låg eftersom fartygen redan är byggda för LNG.
Bränslet till Tallinks fartyg levereras av estniska Elenger. Varje bunkring åtföljs av officiella certifikat som dokumenterar hur mycket förnybar gas som använts i försörjningskedjan och att den uppfyller internationella standarder. Denna typ av spårbarhet blir allt viktigare, inte bara för myndigheter, utan även för fraktkunder, passagerare, investerare och finansiärer som i ökande grad kopplar villkor till faktiska utsläppsminskningar.
Det som nu avgör takten i omställningen är inte tekniken, utan marknaden: tillgång, pris och långsiktiga leveransavtal. Här skiljer sig rederiernas strategier åt. Vissa väljer att gå snabbt och säkra volymer tidigt, andra tar en mer stegvis väg.
