Om all friktion kunde minimeras skulle mängden utsläpp i världen sjunka radikalt och världshandeln löpa ännu smidigare och, framför allt, billigare. Med den utgångspunkten försöker nu företaget Nanol Technologies sälja in sin produkt Nanol till världens rederier. Nanol Technologies är sju år gammalt och startade i Helsingfors men har i dag sitt huvudkontor i Stockholm. Bolaget är grundat av Johan von Knorring och har som affärsidé att med hjälp av nanoteknologi utveckla ett så kallat additiv, en tillsats som blandas i smörjoljan för att minimera friktionen mellan rörliga delar i en maskin.
– Fast jag gillar inte riktigt begreppet additiv. Alla sorters bränslen och smörjoljor innehåller massor av tillsatser, normalt handlar det om 80 procent råolja och 20 procent additiv. Ett av dem är svavel.
Det säger Tanja Ilic som är nytillsatt vd för bolaget. Tillsammans med rådgivaren Kjell Gestranius är hon på Åland för att träffa så många rederier som möjligt och förklara Nanols fördelar för dem.
Ilic kommer närmast från Svensk fastighetsförmedling där hon var vd och lyfte organisationens positioner på massor av sätt.
– Varför jag gör detta? För att jag är trött på att alla bara pratar om hur vi ska skapa ett hållbart samhälle. Detta gör skillnad på riktigt och det vill jag bidra till. Vi kan göra skillnad på riktigt istället för att bara peka finger åt andra.
Nanol är patenterat i USA och EU och beskrivs som en unik produkt när det gäller att minimera förslitningar i maskiner. Dessa förslitningar grundar sig i den friktion som en femtedel av hela världens energi går åt till att övervinna. För att tydliggöra: om du tankar tio liter bränsle i en bil går tre liter åt till att bemästra bilmotorns rörliga delar. Det är konsekvensen av metall mot metall. Tack vare nanoteknologi finns i dag möjlighet att effektivt och målinriktat tillsätta partiklar som minskar slitaget. Nanoteknik används i dag i en uppsjö av områden, från målfärg till tandkräm och allt däremellan. En av de världsledande forskarna på området heter Kenneth Holmberg och är forskare vid VTT och en av rådgivarna till Nanol Technologies. I en intervju med Hufvudstadsbladet beskriver han utmaningen:
– I början experimenterade vi en hel del för att göra mikrometertunna ytbeläggningar halare. I vissa fall minskade friktionen med 50-70 procnt vilket ökade vissa komponenters livslängd tiofalt eller upp till femtiofalt.
Fast det var förr. I dag har utvecklingen rusat och, enligt Holmberg, är det möjligt att snabbt och resolut kunde dra ner energiförbrukningen rejält med nanoteknik:
– Vi beräknar att man på sju åtta års sikt kunde spara 18 procent av den energi som går till att övervinna friktion genom att tillämpa friktionsminskande teknik. På femton års sikt kunde man minska enrgiförbrukningen orsakad av friktion med upp till hälften genom att tillämpa nya slags ytbeläggning, tillsatsämnen och annan ny teknik.
Kjell Gestranius från Mariehamn har som inspektör och mycket annat gedigen shippingerfarenhet och har jobbat på Bore, Fjärdvägen och många andra ställen. I dag är han egentligen pensionär men hjälper ändå till med att sprida budskapet kring Nanol. Han hyser inga som helst betänkligheter kring denna tillsats.
– Första gången jag hörde talas om det var jag på Bore och ställde mig tveksam till ytterligare tillsatser i bränslet. Vi testade ändå och resultatet blev häpnadsväckande. Maskinernas komponenter visade på klart mindre slitage och bränsleförbrukningen minskade.
– Enkelt uttryckt sker en explosion i motorn vid varje tändning i cylindrarna. Då sprängs en liten bit av materialet i fodret bort (slitage i vardagligt tal; reds anm) och över tid uppstår förslitning i fodrets vändkant. Nanolets kopparpartiklar identifierar slitaget och återställer det. Detta sker genom en reaktion mellan värme och friktion i cylinder. I övrigt finns Nanolen i smörjoljan och däri minskar friktionen i motorns rörliga delar. Motorn går kallare och med lägre friktion. Detta leder till mindre bränsleförbrukning och längre tid mellan till exempel överhalningarna, säger Gestranius.
Nanolet används i dag inom olika områden, Formel 3-bilar, bussar, lastbilar, flygindustri och så vidare. Men det är inte så enkelt att nå sjöfartens aktörer. I Finland används nanolet i dag av Fjärdvägen som första fartyg sedan år 2010 samtil därtill ett flertal andra fartyg.
– Alla är mycket nöjda med resultatet, understryker Gestranius som själv använder Nanol i sina egna bilar.
– Framför allt märks det skillnad i dieselmotorer. Gången blir både lättare och tystare. Största skillnaden märker man vid kallstarter på vintern, säger han med expertens övetygelse.
Vd Tanja Ilic kan såklart känna viss frustration över att det är svårt att nå fram dit nanolet skulle göra stor skillnad, men tillägger:
– Det handlar ju om ny teknik till en ganska konservativ industri. Vi har dock vetenskapliga bevis på att detta fungerar och kämpar vidare.
En annan förklaring till att redarna ställer sig avvaktande är att många av rederierna i Sverige och Finland är så kallade tonnageproviders där befraktarna betalar bunkern och smörjoljan betalas av fartygets operatör/ägare. Här ska båda aktörer samspela för att uppnå de fördelar som Nanol ger i sparad bränsleförbrukning och längre livslängd på motorns komponenter genom den lägre friktionen.
Själva nanolet är en slags grön pasta som blandas direkt i smörjoljan. Det idealiska vore att oljejättarna satte till Nanol direkt vid anrikningen.
– Men dit är det långt kvar och vi är bara David mot Goliat. Vi vet att några av de stora oljebolagen tittar på detta men i väntan på det försöker vi berätta vad rederierna själva kan göra, säger Tanja Ilic som kommer att vara på plats på Sjöfartens dag för att fortsätta sin kamp för miljön och mot friktionen.
