Grattis Claes Berglund, ny ordförande för den europeiska redarorganisationen ECSA! Att en skandinav leder Europas rederier är viktigt på många plan och Claes Berglund är ett gott exempel på vikten av att visa entusiasm och framåtanda. Dessutom är han en god vän av åländsk sjöfart och på väg till Sjöfartens Dag i vår. Här kan du själv anmäla dig om du inte redan gjort det!
Till vardags är Claes Berglund direktör för public affairs och hållbarhet för Stena. Han kan blicka tillbaka på 15 år i ledande befattningar inom shippingen och har tidigare arbetat inom transport och logistik. Familjen Berglund består av honom själv samt hustru och tre söner.
Hur blir man ordförande i ECSA?
– De nationella redareföreningarna har enats om att samordna sina insatser i Bryssel, det är inte bara kostnadseffektivt utan ger också större kraft än att var och en kommer med sina egna idéer. Som bransch har vi en skyldighet att ge bra och saklig information när våra beslutsfattare utvecklar regelverk och policys för sjöfarten och ECSA är en respekterad och professionell organisation som tar väl hand om sjöfartens intressen inom våra EU-institutioner. Ordförandeskapet cirkulerar mellan de olika medlemmarna och över tid försöker vi få en rättvis och jämn fördelning av nyckelbefattningar som till exempel ordförandeskapet. Jag har för egen del varit i styrelsen i 10 år och det fanns en vilja att utse mig efter vår nuvarande ordförande Panos Laskaridis som kommer från Grekland.
Varför är det viktigt att som rederi engagera sig i föreningar som ECSA?
– Vi rederier vill ha bra och rättvisa marknadsvillkor och skapar därför olika organisationer som ska hjälpa oss i dialogen med beslutsfattare. Men vi kan aldrig delegera ansvaret till de anställda i dessa organisationer utan måste vara med och ge information, skapa förståelse och ta beslut i kritiska frågor. För Stena är det naturligt att ta ansvar och vara med aktivt i dialogen kring alla frågor som påverkar vår verksamhet.
Vilka är de största utmaningarna som den europeiska sjöfarten står inför?
– Utan tvekan är den internationella konkurrensen. Europeisk sjöfart dominerar internationellt men för tillfället sker tillväxten i andra delar av världen. Europeisk sjöfart måste gå först i utvecklingen och på så sätt skapa konkurrenskraft.
Har små nationer som Sverige och Finland någon framtid inom internationell sjöfart?
– Absolut. Regelverken och förutsättningarna harmoniseras mer och mer och vi kan inte skylla på dåliga ramvillkor. Problemet kan vara att det lokala maritima klustret är för litet. Det innebär svårigheter att få tillgång till kompetens till exempel inom finansiering, legala frågor men även till våra egna kontor. Det är något som både Finland och Sverige måste vara medvetna om. Sjöfart är en av de gamla basnäringarna i våra länder men vi har inte förvaltat det arvet lika bra som Danmark och Norge för att ta två närliggande exempel.
Vad tycker du vi ska göra för att sjöfarten ska bli en attraktiv arbetsplats igen?
– Jag tror att många redan vill arbeta inom sjöfart, vi erbjuder spännande uppgifter i internationell miljö och dessutom i en bransch som står inför stora utvecklingssteg inom exempelvis digitalisering.
Har sjöfarten gjort tillräckligt när det gäller växthusgaser?
– Sjötransporter är mycket energieffektivt och våra utsläpp är i förhållandet till transportarbetet mycket låga. Självklart ska vi göra mer och IMOs målsättning om 50 procent reduktion till 2050 är vår största utmaning givet att transportarbetet säkerligen kommer att fördubblas under den perioden.
Vilka är dina egna erfarenheter av sjöliv?
– Jag är reservofficer i Svenska Flottan och seglar gärna. När jag var 17 år satte mina föräldrar mig på ett lastfartyg till USA, det var min första upplevelse av sjöfart och det var nog då jag satte målet att detta är en bransch jag vill verka inom. Jag är mycket tacksam för allt stöd jag fått från kollegor inte minst från Finland och Sverige och på Åland som nu resulterat i att jag har detta spännande uppdrag. Ser mycket fram emot de kommande åren som kommer att bli väldigt spännande.
