Torsdagen den 28 november 1968, för exakt femtio år sedan i dag, kolliderade M/S Ilmatar och M/S Botnia intill Stora Gottholm mellan Långnäs och Föglö i den åländska skärgården. Sex personer avled i olyckan som är den värsta hittills i färjtrafiken mellan Finland-Åland-Sverige. Båda fartygen hörde till den tidens allra modernaste; Ilmatar byggdes 1964 för Finska Ångfartygs Ab och Botnia 1967 för Ab Siljarederiet.
M/S Botnia avgick från Åbo klockan 22 på onsdagskvällen med 117 passagerare och 85 besättningsmän. På bildäcket stod såväl långtradare och personbilar, alla på väg mot Värtahamnen i Stockholm med beräknad ankomst på torsdagsmorgonen.
M/S Ilmatar lämnade Skeppsbron på onsdagskvällen med 177 passagerare och ett inte känt antal besättningsmän för att som brukligt köra till Åbo.
Mitt i den mörka novembernatten möttes fartygen tidigt på torsdagsmorgonen i faret mellan Långnäs och Föglö, ett även då extremt hårt trafikerat trafikområde. Då liksom nu ägde mötet rum på i stort sätt exakt samma plats natt efter natt. Det var dimmigt och Ilmatar hade sänkt hastigheten till åtta knop medan Botnia höll normal marschfart, mellan 16 och 18 knop. Inför passagen av Stocksund var båda fartygens bryggor i kontakt med varandra via VHF, som vanligt. Ilmatar lät också mistluren ljuda med två minuters intervaller medan Botnia var tyst.
Exakt vad som sedan hände och varför är inte så lätt att veta men Ilmatar körde rätt in i Botnias styrbordssida och rev upp en 35 meter lång reva i fartyget, från bildäck upp till bryggvingen. Tre personer som låg i sina hytter dog omedelbart. Efter kollisionen kunde Ilmatar med krossad för men annars intakt under vattenlinjen försiktigt fortsätta för egen maskin till Åbo medan Botnia gick i nödhamn till Långnäs, den nya hamnen som 1965 hade öppnats för att vara en led i trafiken mellan Finland och Sverige.
I Långnäs väntade ambulans på att föra ytterligare olycksoffer till sjukhuset i Mariehamn. En av dem dog längs vägen och ytterligare två senare på sjukhus. Sammanlagt omkom sex personer ombord på Botnia medan sju skadades svårt. Ombord på Ilmatar klarade sig alla så gott som oskadda, med undantag av enstaka skärsår och mindre blessyrer.
Ombord på Botnia fanns inga bårar. För att bära av sargade och skadade människor tvingades man använda dörrar som slets loss från inredningen.
Själva olyckan utreddes av Sjöfartens haverikommission som handels- och industriministeriet i Finland tillsatte för första gången. Efter flera månader av utredningsarbete mynnade det hela ut i att det saknades fel eller brister i navigationsutrustning och maskin. Likaså var besättningens behörighetspapper i skick. Någon sjöförklaring blev aldrig aktuell då kommissionens rapport ansågs fullödig. Kostnaderna för hela olyckan delades lika mellan de två parterna Siljarederiet och FÅA.
Senare stod det klart att olyckan med stor sannolikhet var ett resultat av den mänskliga faktorn. Linjelotsen ombord på Botnia hade angivit färdkursen 180 grader då den borde varit 193,5 grader när man nådde Finngrundet-linjen. Befälhavaren noterade aldrig den felaktiga kursangivelsen som om inte kollisionen ägt rum hade fört fartyget rätt upp på grund.
Det har i efterhand också klarnat att hanteringen av radarutrustningen var bristfällig. Överlag fanns luckor i hur kommunikationen sköttes, till exempel tog det tjugo minuter efter olyckan innan Kustradion/Mariehamn Radio underrättades om vad som hänt.
Befälhavaren på Botnia dömdes till böter efter att åklagarenheten i Åbo gripit in. Åtalet baserades på att mistluren inte användes, att man försummat hålla tillräcklig utkik och inte minskat hastigheten på grund av de rådande förhållandena.
Ilmatar fortsatte trafikera över stora delar av världen fram till 2012 då hon höggs upp i Dominikanska republiken. Botnia slutade sina dagar 2008 utanför den marockanska kustan där hon först grundstötte och sedan förklarades förlorad.
På den här länken från Yle-arkivet kan man se filmsnuttar från den dramatiska olyckan, intervjuer med passagerare och befäl och så vidare.
