60 år sedan Korsö exploderade

Sjöfartens villkor har över tid ofta varit rätt tuffa och ibland obegripliga. Förutom stormar och snärjiga navigationsproblem finns det även haverier som aldrig riktigt fått sin förklaring. Ett av dem ägde rum för sextio år sedan. Då sjönk Gustaf Erikson-ägda lastfartyget M/S Korsö på bara några minuter efter en mystisk explosion mitt i natten den 5 november år 1957.

Fartyget var på väg från Bayonne i sydvästra Frankrike (där man dockat) till Dakar i Senegal då en kraftig explosion inträffade midskepps vilket gjorde att fartyget sjönk på bara tre minuter utanför Cabo Mondego vid den portugisiska kusten. Åtta av de elva i besättningen hann ta sig till livbåten medan tre personer dog. Efter tretton timmar blev besättningen i livbåten räddad av turkiska fartyget Nevsehir, som var på resa till Svarta havet. De räddade landsattes i Ceuta, Spanien, på Nordafrikas kust. Vid den efterföljande sjöförklaringen i Mariehamn antogs explosionen ha förorsakats av en drivmina. Så lyder den kortfattade ”officiella” förklaringen.

En som inte riktigt tror på den teorin är ålänningen Jarmo Farell som var med på resan som sjuttonårig lättmatros. I samband med femtioårsminnet av förlisningen sade han till Nya Åland (se hela klippet intill):

”Hur stor tror du sannolikheten var för att gå på mina ute i Atlanten?”

Dramatiken började enligt Farell inte med haveriet. Den började några resor tidigare, när Korsö gick ut från Hangö med vapenlast.

– Vi skulle till Palermo på Sicilien, men fick kontraorder och gick in till Tanger i Marocko. När vi kom dit stod hela franska främlingslegionen med k-pistar och tog emot oss. Lasten beslagtogs.

– Hur kunde fransmännen veta vad vi hade i lasten?

Men fartyget kunde segla vidare utan sin vapenlast. Bland annat gjordes en resa till Dakar efter fisk och på vägen upp gick Korsö in och lade sig på redden till Lissabon.

– Vi tänkte inte så mycket på det då, det kom ut en barberare och klippte oss och så småningom seglade vi vidare. Men långt senare har ett par av oss funderat över vad vi egentligen gjorde till Lissabon. För vi gjorde ingenting alls där, varken lastade eller lossade eller bunkrade.

På vägen upp från Dakar hade Korsö följe med ett franskt militärfartyg. Möjligen hade det funnits med också på vägen ner.

Farell är numera rätt övertygad om att Korsö gick in till Lissabon för att skaka av sig fransosen. Men när allt detta hände funderade han inte så mycket på den sortens saker. Inte på vem vapnen var ämnade för – det var oroligt i Algeriet som försökte göra sig fritt från Frankrike – eller varför fransmännen höll fartyget under uppsikt, skriver Nya Åland.

Själva natten när fartyget sjönk var såklart högdramatiskt på många vis:

Korsö dockades i Bayonne och gick ut den 1 november, söderut. Natten till den 6 november var det hårt väder och man befann sig utanför Portugal. Explosionen, vad den än orsakades av, inträffade klockan 2 på natten och var så kraftig att fartyget sjönk efter bara några minuter.

Farell skickades att purra dem som sov samtidigt som förste styrman Stig Bergman försökte få loss livbåten.

– Det var han som räddade våra liv, säger Jarmo Farell i dag.

– Han rusade direkt till livbåten för att lossa surrningarna. Men det kom en jättestor våg, fartyget stod på ända och vi ramlade framåt. Den gången var jag säker på att jag skulle dö.

Jag minns att jag tänkte ”vad skall mamma och pappa säga nu”.

Men så fick han syn på flotten på utsidan av fartyget, fick tag i den och tog sig upp. Han hjälpte också upp maskinmästaren Bengt Strandberg och litet senare fick de tag på kaptenen Gunnar Danielsson. De här tre tillbringade natten på flotten.

Enligt vad Danielsson berättade för tidningen Åland strax efter hemkomsten den 11 november så slog flotten runt två gånger under natten.

Under tiden hade livbåten flutit upp. Ett par av besättningsmännen lyckades vända den och tömma den och började samla upp överlevande. Två hittades rätt snabbt. Förste styrmannen fick man syn på vid 6-tiden på morgonen. Han hade riggat till en egen ”flotte” av en lucka, en livboj och ett livbälte.

Och ytterligare litet senare träffade man på flotten med Farell, Strandberg och Danielsson.

Tre i besättningen påträffades aldrig. En av dem var Farells närmaste granne, Sigvard Vehmonen, 18 år och lättmatros han också.

– Först 30 år senare berättade Bergman vad som hänt. Sigvard hade fått flotten i huvudet när den flög i sjön. Han dog med en gång.

De två övriga som blev kvar var lättmatrosen Alphonse Sirrad och mässuppassaren Aulis Tuominen. 

Allt detta lämnade såklart spår på många vis för hela besättningen. Jarmo Farell medger till Nya Åland att han efteråt exempelvis inte tycker om att simma. Några större debriefing-insatser var det heller inte tal om.

”Men jag har ju varit till sjöss efter det. Och någon krisbearbetning var det inte fråga om på den tiden. Solveig Erikson bjöd oss på kaffe och tårta och så var det bra med det”, sade Jarmo Farell till Nya Åland.

En av teorierna bakom förlisningen var att det handlade om hemliga vapenlaster men några bevis har aldrig gått att få fram:

”Ludde (Ludvig) Lönnroth, ombudsman för sjömansunionen, försökte forska i vart vapnen skulle, men handlingarna var hemligstämplade. Det han sade till mig var att Kekkonen (dåvarande presidenten) hade satt på hemligstämpel och att försvarsministern hade fått avgå. Det kan man väl förstå att om affären var så allvarlig så pappren hemligstämplades så var det nog inte en slumpmässig mina vi gick på i Atlanten”, säger Farell till Nya Åland.

/Jörgen Pettersson

FAKTA M/S KORSÖ

  • Fartyget byggdes som trålare år 1943 och fick namnet Western Isles. Längd: 48,7 meter. DWT: 650 ton. Maskin: Ruston & Hornsby diesel 500 hk tillv. 1941, insatt 1948. Fart: 9 knop. Bredd: 8,4 meter. Djup: 4,3 meter. Klassningssällskap: Lloyd’s Register.
  • Redan år 1945 byggdes hon om till lastfartyg.
  • År 1954 såldes hon till Rederi Ab Kirsta som hörde till Rederi Ab Gustaf Erikson i Mariehamn och fick namnet M/S Korsö.
  • Bara tre år senare sjönk hon efter en explosion utanför den portugisiska kusten.